Den som är arbetslös måste från och med den 1 september varje månad skicka in en rapport till arbetsförmedlingen, där det redogörs för sökta jobb och andra aktiviteter. Den som inte skickar in uppgifterna i tid blir först varnad, och riskerar sedan att bli av med sin ersättning i en eller flera dagar.
De nya kraven låter högst rimliga. Det är viktigt att det finns skydd och stöd vid tillfällig arbetslöshet. Men kostar det inte att göra fel, kommer fler människor att fela. Gör samhället inte tillräckliga kontroller vid utbetalningar av arbetslöshetsersättning kommer fusket att öka. Och livslång arbetslöshetsersättning är inte någon bra grund att bygga framtiden på. Varken för samhället eller individen.
Frågan är om inte kraven på att arbetslösa ska söka lediga tjänster långt ifrån hemorten också borde skärpas på samma gång?
I tisdags lyssnade jag på radioreportaget Kluvet land i P1 om ungdomsarbetslöshet.
Reportrarna besökte skånska Bromölla och Kiruna. Trots att orterna ligger i varsin ände av landet har de en del gemensamt.
Både Kiruna och Bromölla är ganska typiska bruksorter där man under lång tid varit van vid att det finns en stark och trygg arbetsgivare där alla jobbar. Kommunskatten är hög. Företagandet är lågt. Och bägge kommunerna är starka socialdemokratiska fästen.
På en punkt skiljer sig dock orterna markant åt: Bromölla har i dag landets högsta ungdomsarbetslöshet. Kiruna har den lägsta ungdomsarbetslösheten och dessutom de bäst betalda unga i landet. Medan LKAB gått som tåget de sista åren har det krisat för Ifös toalettstolstillverkning.
För tre år sedan flyttade 23-åriga Josefine Lindskog tillbaka till hemorten Bromölla efter universitetsstudier i hälsovägledning på annan ort.
Sedan dess har hon varit arbetslös i perioder. Nu hoppar hon in på timvikariat inom barnomsorgen.
I radioinslaget berättade Josefin Lindskog öppenhjärtigt om hur hon upplevde sin situation.
”Tiden står stilla. Det är så man känner. Nu är det nästan tre år sedan jag flyttade hem igen och jag känner att jag har inte uppnått något nämnnvärt på den perioden. Det har stått stilla, och det är då man börjar fundera på att det kanske inte är här man ska bo. Det är kanske inte rätt ställe att vara på. Frågan är ju då var man ska ta vägen någonstans”
Josefine Lindskog sade vidare att hon helst vill bo i Bromölla, men att hon efterhand har utökat området hon söker jobb i.
”Måste jag flytta, är det det som krävs, så får jag göra det. För jag är ganska trött på att gå och inte ha ett fast jobb.”
Det är en bra insikt. När arbetslösheten är på väg att bli permanent, då måste man göra någonting. Särskilt som ung. Annars är det lätt att man börjar tappa respekten för sig själv.
Tvångsförflyttning av arbetslösa är ingen bra idé, men jag vet inte vilka giltigt argument unga friska människor med bristande erfarenhet har för att inte söka sig dit jobben finns.
Kiruna är en plats där lönerna är höga och det finns många lediga jobb. Ja, det är kallt. Men nu är det åtminstone sommar och då skiner solen dygnet runt.