Jag känner inte landstingsrådet Kent Ögren (S).
Kanske är det lika bra, för av tidningsrubrikerna att döma verkar han inte vara någon trevlig kille. Han rasar, går i taket och anklagas för mobbning och för att använda sig av "manliga härkarstekniker". När han på sin blogg tog farväl av min företrädare, Gustaf Blomberg, gjorde han det under rubriken "Sörjd och saknad av ingen". Och när han plockade bort obs-platserna från Haparanda har han erkänt att motivet var att knäppa S-rivalen Sven-Erik Bucht på näsan.
Exemplen ovan är hämtade bara från de tre senaste veckorna!
Bilden av Ögren som en prestigefull och maktgalen politiker förstärks hela tiden. Ändå, har jag märkt, är det väldigt få som säger emot honom. Vill man verkligen påverka och inte bara gnälla kan motståndet inte begränsas till en Facebook-grupp, några anonyma nätkommentarer och ett par spridda alliansprotester på landstingssammanträdena.
Är det till exempel någon som hört Kirunas kommunalråd Kristina Zakrisson (S) ryta till i sjukhusfrågan?
Kanske får vi göra det på torsdag då 12 maj-kommittén bjudit in kommunen till stormöte i Stadshuset. Det är ett bra initiativ. Liksom det var bra av landshövding Per-Ola Eriksson att initiera en bred diskussion om alternativa sjukvårdslösningar för Kiruna.
Sjukhusfrågan kan inte längre vara synonym med personen Kent Ögren. Någon har väl för tusan tillsatt honom också!
På första maj såg jag ett plakat där det stod "Regeringen beställer - Ögren verkställer". Man häpnar. I de röda leden ses Kent Ögren som en förklädd skräcködla som av ondskefulla borgare skickats norrut med uppdraget att utarma glesbygden. Hur har egentligen den politiska indoktrineringen kunnat gå så långt i Norrbotten?
Det kanske inte verkar så just nu, men jag tror att Kiruna har större problem än sjukhuset. Trots högkonjunktur fortsätter folkmängden att minska (visserligen marginellt). Och kommunen släpper varken i väg mark till nya bostäder, bygger nytt själva eller säljer ut av sitt eget bestånd. Under tiden får folk i stället bo i husvagnar och baracker!
Som jag skrev i går hamnade Kiruna på plats 277 av 290 kommuner i Svenskt näringslivs senaste ranking av det lokala företagsklimatet. Undersökningen baseras på statistik och enkätsvar, och tittar man bara på enkätsvaren ser det ännu dystrare ut. Då kommer Kiruna allra sist. När det gäller attityder till företagande, kommunens tillämpning av lagar och regler och konkurrens från kommunala verksamheter är Kiruna sämst i landet.
En ranking säger inte allt, men man kan undra vad kommunen sysslar med. Om man inte lyckas dra nytta av den expansiva gruvindustrin nu, hur ska det då gå när efterfrågan på svensk järnmalm sjunker?
Många företag i Kiruna går bra just nu, men de måste bli fler. Jag tycker till exempel att det borde finnas goda förutsättningar för en kvinnodominerad privat tjänstesektor att växa fram vid sidan av gruvnäringen.
Nu krävs det att Kirunapolitikerna också börjar se potentialen i fri företagsamhet. Snart kan det vara för sent.