Sverige ställde fyra krav för att gå med i EU:s finanspakt. Ett villkor var att ett svenskt deltagande inte länkas till ett euromedlemskap. När den pusselbiten föll på plats drogs mattan undan för de kritiker som menar att det är precis det Sveriges intresse för pakten handlar om.
Tankespöket, som i skepnad av vänsterpartiets nyvalde partiledare Jonas Sjöstedt, fått härja fritt neutraliserades. Någon dold agenda som går ut på att smyga Sverige in i euron existerar inte.
Sveriges anslutning till finanspakten är inte så omvälvande som det låter. Några piskor kommer inte att vina, varken när det gäller euron eller budgetdisciplin för Sveriges del.
Sverige är sedan länge bundet av den stabilitets- och tillväxtpakt som slår fast att ett EU-lands underskott inte får gå över tre procent av BNP. Problemet var att länderna struntade blankt i det. De körde på och hoppades att andra länder skulle komma till undsättning när konkursförvaltaren bankade på dörren. För att råda bot på detta har nu kraven skärpts.
Vad det har för inverkan i praktiken kan diskuteras, men att det skulle tvinga in länder i eurosamarbetet är en ren fantasiprodukt som lanserats av EU-motståndare.
Att dra igång en eurokampanj i dag är dömt att misslyckas. Det vet ytterlighetspartiernas populister som ivrigt försöker plocka politiska poäng på att blanda samman Sverige, euron och finanspakten.
Faktum är dock att en anslutning till finanspakten inte har någon som helst bäring på frågan om ett svenskt euromedlemskap.
För att gå med i euron krävs ett nationellt beslut, i Sveriges fall grundat i en ny folkomröstning. Svårare än så är det inte. Vad pakten i stället handlar om är att pränta in budskapet att utställning av checkar utan täckning är ett otyg som måste få ett slut.
Här kommer del två i populisternas kritik. Jonas Sjöstedt hävdar att pakten innebär en svältkur som riskerar att allvarligt förvärra problemen, eftersom stora nedskärningar kan skada ekonomin när ett land befinner sig i recession (SVD 28/1).
Förringandet av skuldbördor ligger i linje med vad som kan förväntas av just Vänsterpartiet. Partiet vill inte ha någon budgetdisciplin därför att ordning och reda i ekonomin inte anses vara viktigt. När problem uppstår är det bara att låna mer.
Vi har sett hur den typen av ansvarslös hållning slår i verkligheten. Det är de mest utsatta i samhället som får betala notan när skuldberget ska hyvlas av.
I detta avseende har Sverige mycket att tillföra. Kan Sverige med sin blotta
uppenbarelse vid samtalsbordet få andra länder att se att det faktiskt går att förena en välfärdsmodell med sunda statsfinanser kanske det kan ha en uppmuntrande effekt. Hur man än vänder och vrider på saken är lite inflytande bättre än inget alls. Ett möte är mer än noll. Finns det sedan inget krav på egen insats då gör det inte saken sämre. En tom stol är en stol utan mening.