Riksdagsledamöternas stötande pensionsregler är på väg att skärpas. Det är verkligen på tiden. Förra året kostade inkomstgarantin till tidigare riksdagsledamöter inte mindre än 63,3 miljoner kronor.
Möjligheten för ledamöter som suttit minst åtta år i riksdagen att gå i pension när de fyller 50 år avskaffas enligt den statliga Villkorskommittén, som har överlämnat sin utredning till riksdagsstyrelsen. Tiden för den generella omställningsförsäkringen, som uppgår till 85 procent av riksdagsarvodet, maximeras i stället till två år.
"Den gamla inkomstgarantin var ur takt med tiden. I stället får vi ett omställningsstöd. Nu betonar vi arbetslinjen", sa Ewa Thalén Finné (M) som är nöjd med det nya förslaget, till tidningen Riksdag och departement.
Arbetslinjen. Jojo. Egentligen tycker jag att två år är alldeles för mycket det med. Riksdagsledamöterna har redan nu en hög lön och många andra förmåner. Vill de leva sysslolösa borde de ha goda möjligheter att spara ihop till sitt eget uppehälle.
Men visst, heltidsanställda politiker har osäkra anställningsvillkor. För att uppdraget ska vara tillräckligt attraktivt är viktigt att det finns en stor grundtrygghet.
Men hellre än en tvåårigt försäkring hade jag sett att riksdagsledamöter som blir av med jobbet fick en ordentlig summa, som ett väldigt generöst muck-bidrag. Och att den tilldelades alla som lämnade riksdagen, oavsett om de hittat ett nytt jobb eller inte.
Politikerpensioner är skadliga, speciellt när regeringen försökt upprätthålla arbetslinjen genom att strama upp reglerna för sjukersättningen och arbetslöshetsersättningen för alla andra. Eftersom inkomstgarantin trappas ner när riksdagsledamöterna tar ett arbete försvinner många av drivkrafterna att jobba. Det leder till onödig passivitet och spär på politikerföraktet. Andra arbetstagare kan bara drömma om att få betalt för att vara hemma i två års tid.
Med Villkorskommitténs förslag blir det också stopp för riksdagsmän som försöker göra som den tidigare toppsossen i Luleå, Leif Wikman, och lura pensionssystemet genom att starta bolag och ta ut förtjänsten som aktieutdelning i stället för som lön.
Tyvärr föreslås de nya reglerna inte gälla de som valts in i riksdagen fram till i dag - utan först från 2014. Förslaget har sina brister, men i det stora hela är det utmärkt att riksdagen ser över sina egna villkor och kostnader. Det logiska nästa steget vore att minska antalet ledamöter.
Sverige har ett väldigt stort parlament om man jämför med våra grannländer. Det norska stortinget har 169 parlamentariker. I Danmark har folketinget 179 ledamöter. I Finland uppgår ledamöterna till 200 personer. Det isländska alltinget har 63 ledamöter (bara två fler än kommunfullmäktige i Luleå!).
En riksdag med färre ledamöter hade blivit hanterligare. Anonyma politiker skulle inte längre kunna gömma sig i riksdagsbänkarna. Debatten skulle sannolikt bli bättre. Samtidigt skulle skattebetalarna spara många miljoner.