Verklighet och verklighetsuppfattning följs inte alltid åt. Fördomar och missuppfattningar trumfar inte sällan förnuft och fakta.
Mediernas ofta stort uppslagna och detaljrika skildringar av våldsamma brott ger många människor intrycket att våld och kriminalitet är utbrett i det svenska samhället, och ökande. Sverige har blivit mindre tryggt, brukar det heta.
Statistiken talar ett annat språk. Brottsligheten håller sig på ganska jämna nivåer. Risken för att råka ut för ett våldsbrott ökar inte generellt.
Det bekräftas ännu en gång, i årets utgåva av Brottsförebyggande Rådets, Brå:s, nationella trygghetsundersökning. Antalet personer som utsatts för brott ligger på en stabil nivå. Hoten har blivit fler men våldsbrotten färre sedan startåret för mätningarna 2005. Totalt har 24 procent av befolkningen utsatts för brott mätåret 2009, vilket är i nivå med tidigare år.
Ändå upplever tre av fyra att brottsligheten i samhället ökar - nästan en tredjedel att den ökar kraftigt.
Tryggheten har sedan mätningarna börjat också ökat. Till exempel känner sig 85 procent, en ökning med sex procentenheter, ganska eller mycket trygga när de promenerar ensamma i sitt bostadsområde kvällstid.
I Norrbotten vet vi sedan tidigare att utsattheten för brott är relativt låg. Tryggheten är också stor, och stigande, i länet. Över 90 procent känner sig trygga ute sent på kvällen, en ökning med fem procentenheter. Andelen med stort förtroende för polis och rättsväsende har också ökat.
Den spridda uppfattningen att brottsligheten ökar går inte ihop med den tilltagande och utbredda känslan av trygghet. Trygghetsupplevelsen tycks alltså bero av andra faktorer än de som brottsstatistiken fångar upp.
Det kan vara så att människor även om de inte är insatta i statistiken märker i sin egen vardag att brott inte förekommer så ofta. Av Brå:s undersökning framgår också att oron för brott främst gäller närstående eller samhället i stort. Trots att mediebilden av kriminalitetens utbredning fått fäste känner sig människor alltså samtidigt trygga för egen del.
Förtroendet för rättsväsendet och ordningsmakten, och för dem som sköter rätts- och kriminalpolitiken, är också tänkbara källor till känslan av trygghet. Alliansens politik sedan 2006 för skärpta straff och fler poliser påverkar säkert människors känsla av trygghet.
Oavsett vilka de bakomliggande faktorerna egentligen är för sambandet mellan brottstal och trygghet spelar människors uppfattning en avgörande roll. Effektiv brottsbekämpning får inte full effekt om otrygghet ändå breder ut sig. Att bemöta missuppfattningar med fakta förblir viktigt, det har trots allt säkerligen en viss effekt.
För enskilda människor gäller det att även fortsatt inte låta sig skrämmas av mediernas våldsskildringar till att hålla sig inne eller dra sig undan. Ju fler som vågar visa att de inte känner sig rädda, desto tryggare blir faktiskt samhället.