LEDARE: Ledare: Fack som gått vilse

Kommunikationen pekas återigen ut som boven i dramat när socialdemokrater gör eftervalsanalys. Partiet "nådde inte ut". Särskilt många röster har emellertid inte höjts för att utkräva ansvar av dem som varit ansvariga för kommunikationen, till exempel partiledaren Mona Sahlin. När Wanja Lundby-Wedin (S) talade på LO:s representantskap var också hon inne på det här med kommunikationen, då som orsak till en utveckling på medlemssidan lika katastrofal som Socialdemokraternas valresultat. Äldre medlemmar pensioneras, men unga fyller inte på i medlemsrullorna. Den främsta orsaken är, enligt Wanja Lundby-Wedin, för lite information, inte att facket har för lite att erbjuda. Inte heller hon är dock beredd att ta något ansvar för misslyckandet. Hon sitter kvar. Socialdemokraterna har tillsatt en kriskommission, LO har skapat ett organisationsråd för att få fart på medlemsvärvningen. Båda organisationerna har förfärligt svårt att orientera sig i dagens samhälle. Stortstadsbefolkningen överger socialdemokratin. Unga har svårt att se det goda som LO-facken påstår sig erbjuda. Skillnaderna i inställning mellan generationerna, mellan insiders och outsiders på arbetsmarknaden, är stor. Unga har, med rätta, svårt att se varför de av hänsyn till äldre fastanställdas villkor ska avstå från måttligt bra betalda frilansjobb eller tillfälliga bemanningsuppdrag - de unga vill ju också jobba. Ett fack som i den konflikten alltid står på de starkas sida vinner inte de unga. LO har även problem med förtroendet hos sin traditionella bas. Förmånliga pensionsavtal och allehanda arvoderade styrelseuppdrag har frikopplat LO-förbundens ledning från den verklighet som medlemmarna på golvet lever i. Fackpamparna är numera också, genom LO:s ägarintressen i olika bolag, representanter inte bara för arbetarna, utan också för storkapitalet. Att det får dem att ibland glömma vems intressen de främst är satta att tjäna, visade sig vid skandalen kring AMF och Wanja Lundby-Wedins insats i styrelsen. Avtalssekreterare Per Bardh meddelade vid representantskapet att LO nu tagit fram en policymanual för alla som sitter i en styrelse, så att de ska ha en bra möjlighet att företräda de värderingar LO representerar. Att en sådan manual behövs säger en del om situationen. Många LO-medlemmar är dessutom trötta på det som kallas facklig-politisk samverkan, att massor av resurser och energi läggs på partipolitik, dessutom för att stödja ett parti allt färre bland LO-folket röstar på. Som Mona Sahlin dystert konstaterade när hon talade på representantskapet, lade endast 22 procent av människor med jobb sin röst på S. Socialdemokraterna och LO gör knappt skäl för namnet arbetarrörelse längre. S har ingen politik för fler jobb, utan ägnar sig precis som LO enbart åt att försvara bidragssystem eller en svälld offentlig sektor. Partiet och facket verkar ha samverkat sönder varandra.

Ledare: Ledare: Fack som gått vilse