LEDARE: Ledare: Europeisk bidragshärva

Mångas möte med EU i vardagen handlar om en skylt. Den brukar berätta att den europeiska unionen varit med och betalat, för projektet, byggnaden, vägen - vad det nu må vara. Kanske gör det EU-skeptiska svenskar mer vänligt inställda till "Bryssel". Frågan är dock om EU-pengarna gör någon mer nytta än så? Det är inte helt lätt att svara på. Maskineriet för att fördela regionalstöd på europeisk nivå, inom ramen för det som på engelska kallas "cohesion policy", "sammanhållningspolitik", är komplext. Att utvärdera stödpolitiken är svårt och görs oftast av dem som är parter i målet: EU eller de regionala myndigheter som vidarebefordrar stödpengarna. Ändå drar sig inte EU-kommissionen för att i en färsk rapport påstå att politiken skapat 1,4 miljoner jobb på sju år. Så brukar det låta, men i mindre siffror, när vår egen länsstyrelse utvärderar sin fördelning av stödpengar. Tyvärr är verkligheten snårigare. Mängder av faktorer spelar in. Ingen vet vad som hänt om EU inte satsat sina slantar, kanske hade det gått bättre utan dem. 1,4 miljoner jobb på sju år må låta mycket, men med tanke på att unionen 2011 spenderar över 40 miljarder euro på regionalpolitik, kostar varje skapat jobb i runda slängar 200.000 euro. Det är dyrt. Fördelningen av stödpengarna sker på regional nivå, men begränsas av ett centralt, snårigt regelverk med olika mål, som gäller lika för Europas hundratals regioner. Det gör systemet otympligt. Samtidigt gör omfattningen det till en omöjlig uppgift för kommissionen att övervaka vart alla pengar tar vägen och om målen uppfylls. Då en fast summa avsätts att spenderas under en viss period, uppmuntrar systemet dessutom till slöseri. På regional nivå frestas politiker att ge sig in i EU-projekt med krav på medfinansiering, för att man, så att säga, kan få flera hundringar tillbaka på en satsad - men glömmer att den där första hundralappen kanske var felsatsad. 40 procent av det regionalstöd som ska utjämna ekonomiska klyftor går till EU:s rikare länder. Mats Persson, chef för den EU-granskande, Londonbaserade tankesmedjan Open Europe, kallar det "totalt tokigt" hur rika länder på detta sätt skickar pengar mellan varandra till stora administrativa kostnader och tveksamt mervärde. Han anser att välbärgade medlemsstater ska "ta tillbaka" regionalpolitiken. Så kan det regionalstöd som blir kvar på EU-nivå sättas in där det verkligen behövs. Och det är mycket svårt att se varför Sverige ska skicka pengar in i ett system för att sedan få tillbaka dem, eller se dem delas ut, till exempelvis en tysk golfbana - eller till spanska PR-kampanjer om värdet av EU-stöd! Ansvarige kommissionären Johannes Hahn är också inne på att förändra sammanhållningspolitiken; göra den enklare, öppnare, med färre och tydligare mål. Men han slår fast att politiken fortsatt ska omfatta hela EU, "från de nordligaste regionerna i Finland och Sverige till de grekiska öarna ...". Så räkna med fortsatt bidragsröra - i hela EU.

Ledare: Ledare: Europeisk bidragshärva