Det var på håret för Tobias Lindfors i Luleå när han förlorade bygglovsstriden eller närmare bestämt på centimetern. En centimeter, enligt mätningar gjorda av bland annat Luleå kommun, existerar enbart på pappret och inte i verkligheten.
Det finns vishet i kung Karl XV:s valspråk ”Land skall med lag byggas”. Till det bör dock läggas till att byråkratin ska ha ett mått av flexibilitet i tillämpningen av lagen.
Lindfors har byggt ett hus på egen mark och skadar ingen annan. I och med att han bygger under bullermattan och är medveten om det bör han inte ha någon rätt eller framtida rätt att klaga på bullret. Kan han leva med det så varför denna stränghet i centimeterbyråkratin?
Tio Guds bud innehåller drygt 120 ord. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna 597 ord. USA:s konstitution har 4.400 ord. Dokument som människor har rättat sina liv efter i århundraden. EU:s direktiv för import av ankägg innehåller 26.911 ord och hur många ord de norrbottniska kommunernas byggregler innehåller är skrämmande att fundera på.
De som följer Northland basket noterar att domaren inte blåser foul på allt och inte nitiskt räknar tresekundersregeln. Spelet är till för publiken och spelarna, inte för domarens skull. Staten ska se till att samhället fungerar friktionsfritt inte jaga centimetrar i takhöjd.
Fall som detta undergräver förtroendet för det offentliga. Vilken myndighet kan man lita på är en fråga många husbyggare ställer sig. Lindberg säger till Norrbottens-Kuriren att han med facit i hand aldrig skulle ha byggt huset. Hur många hus blir aldrig byggda på grund av osäkerhet hos de möjliga husbyggarna? Vi vet att det finns för få bostäder i Norrbotten och det är inte markbrist som är problemet.
Byråkratiproblem som det Lindfors råkat ut för minskar viljan att bygga. Att bygga ett hus är ingen liten investering och innehåller som alla projekt ett riskmoment. Risken att senare tvingas att riva huset läggs på byggarens axlar som ytterligare en kostnad att ta in i kalkylen.
Inflexibilitet i lagar och byråkrati skapar problem. Ett exempel på det är tillämpningen av strandskyddet som avgående landshövdingen Per-Ola Eriksson uttalade sig något klumpigt om men inte utan poänger.
Strandskyddet är tveklöst ytterst viktigt och förmodligen utformat för att hantera befolkningssituationen i Stockholmsområdet. I Pajala å andra sidan, med en kilometer strand till varje invånare, ligger förmodligen en fundamentalistisk Stockholmstillämpning utanför lagens intentioner.
Samma sak gäller för tidpunkten då dubbdäck ska tas av. Vid den tidpunkten började facebookbilder från människor på sandstränder i Skåne dyka upp medan bilden av gator i Norrbotten efter en kall natt visade isfläckar.
Staten är till för medborgarna – inte tvärt om. När millimeterrättvisa eftersträvas blir ofta resultatet att alla får det lika dåligt istället för att försöka göra det så bra som möjligt för alla. Hur mycket skattepengar används för att uppnå centimeterrättvisa i Lindfors fall, eller i andra fall när något som inte stör någon ska flyttas en halvmeter eller liknande?
Lindfors egen tid, byråkrater och jurister, hundratals timmar som kunde ha
använts till något bättre. Lagarna skahjälpa till att bygga landet, inte stoppa medborgarna.