"Dagligen imponeras vi av svensk gruvnäring", skrev näringsminister Annie Lööf och Centerpartiets näringspolitiska talesperson Helena Lindahl på Kurirens debattsida i går.
Det är svårt att inte instämma. Mineralnäringen svarar ensamt för en femtedel av Sveriges nettoexport. LKAB investerar fem miljarder per år i kapacitetshöjningar. Och 2015 ökar LKAB produktionen från 26 till 40 miljoner ton färdiga produkter.
För ett par veckor sedan besökte jag själv Northland Resources gruvområde i Kaunisvaara och LKAB:s Kirunagruva. Optimismen och framåtandan är påtaglig. Mitt i glesbygden i Norrbotten genomförs just nu några av Sveriges största investeringar.
LKAB öppnar nya järnmalmgruvor i Gruvberget, Leveäniemi och Mertainen. Boliden investerar för ny kopparbrytning i Aitik. Northland Resources satsar fem miljarder på en ny järnmalmsgruva i Kaunisvaara. Avalon Minerals vill öppna den nedlagda koppar- och järnmalmsgruvan i Viscaria. Jokkmokk Iron Mines vill starta nya järnmalmsgruvor i Kallak och Ruoutevare .
Hela 90 procent av all järnmalm i EU produceras i övre Norrland. Men gruvboomen är inte bara en lokal företeelse. Dannemoragruvan i Uppland håller nu på att återuppväckas efter en tjugoårig Törnrosasömn. Samma sak händer i Ludvika och Grängesberg.
Det höga världsmarknadspriset på järnmalm är givetvis den främsta förklaringen till varför allt detta händer nu. Men även politiska beslut om avreglering, offentliggörande av Sveriges geologiska undersöknings (SGU:s) register samt ökade prospekteringar från svenska och utländska företag bidrar till den svenska gruvboomen.
Mer kan naturligtvis göras. För två år sedan gav regeringen SGU, i uppdrag att tillsammans med näringen ta fram en mineralstrategi. Regeringen har avsatt 120 miljoner kronor för ändamålet och strategin väntas bli presenterad innan årsskiftet.
Men den lokala politiken måste också hänga med på noterna. 5.000 nya jobb kommer att skapas inom gruvindustrin de närmsta åren.
Ska gruvorna ge efterlängtad inflyttning och skatteintäkter till hårt prövade kommuner måste det finnas attraktiva boendemiljöer, skolor, sjukhus och ett gott näringslivsklimat.
Dessvärre verkar det som om vissa beslutsfattare i Norrbotten helst flyr det ansvaret.
Samhällsomvandlingen i Kiruna och Gällivare har gått i stå. Och landstingsledningen vägrar låta LKAB betala för akutsjukvården i Kiruna med tjurskalleargumentet att det minsann inte ska gå att "shoppa" vård.
I Pajala står omkring 750 personer i bostadskö. När jag för ett par veckor sedan träffade Pajalas kommunalråd Kurt Wennberg (S) var han positiv till bostadsbolaget Balders bud på att ta över det kommunala bostadsbolaget och bygga tusen nya bostäder.
En vecka senare hade Balder dragit sig ur efter högljutt motstånd från Vänsterpartiet och delar av Socialdemokraterna.
Det är mycket illa. Sitter man på en guldgruva kan man inte låta avundsjuka och missunnsamhet få styra.