visa upp mer och mer av gammalt otrevligt sovjetiskt beteende gentemot omvärlden; stormaktsarrogans, paranoia och en allt aggressivare utrikespolitik. Att fortsättning följer under den nye presidenten Medvedev får väl anses vara bevisat i och med kriget i Georgien. Trots att tendenserna funnits i flera år togs politikerna i väst på sängen av det ryska agerandet denna gång. George W. Bush, som en gång kallat Putin för själsfrände, har först i dagarna fått fart på amerikansk diplomati. Runtom höjs nu röster för att det är dags att tänka om i relationen till Ryssland. USA hotar med
att Ryssland kan komma att utestängas från internationella organisationer. Kanske går vi mot ett nytt kallt krig. I Sverige har politikerna i sin analys av Ryssland framför allt fokuserat på det
positiva, när svensk försvarspolitik formulerats. Det har de fått ta emot mycket skit för, från både höger och vänster. Det har talats om huvudlös nedrustning, till och med om "utradering" av det svenska försvaret, och varnats för ryssen. Vissa har drömt sig tillbaka till det stora folkförsvarets dagar. Dessa kritiker anser sig nu ha fått rejält med vatten på sin kvarn efter det ryska intåget i Georgien. Dags att tänka om helt, hävdar de.
Men det är fel slutsats att dra av händelserna i Georgien. Tänka om bör man, men inte helt.
Visst har den försvarspolitiska omvärldsanalysen i Sverige varit väl naiv. Synen på Ryssland bör omvärderas. Ändå är det en välbehövlig genomgripande reform som genomförts och genomförs av svenskt försvar.
Det gamla, stora försvaret var imponerande, men mest på papperet. Nu är vi på god väg att få ett modernt försvar som faktiskt går att använda, och direkt när det behövs.
Vägen tillbaka till värnplikten är dessutom, tack och lov, stängd. Forna tiders horder av cykelskyttesoldater förslår inte längre. Nu behövs proffsiga yrkesmän. Att Sverige ensamt skulle kunna rusta sig till ett trovärdigt skydd mot en rysksupermakt är dessutom en löjlig tanke. Nej, den läxa kriget i Georgien framförallt lär oss är att lilla Sverige ensamt alltid står svagt, särskilt med en stor, aggressiv stat med auktoritära tendenser i vår närhet. Den bästa lärdom vi kan dra av händelserna i Georgien är därför densamma som det landets ledare dragit: ett medlemskap i Nato är det enda alternativet.