Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson Magdalena Andersson intervjuades nyligen i Dagens Nyheter (15/7). Det är värt att läsa vad hon säger eftersom hon, även om det är svårt att föreställa sig nu, en dag kan bli vår finansminister. Det är dock ingen munter läsning.
Andersson pratar visserligen lite som finansminister Anders Borg gjorde under valrörelsen för tre år sedan. Det blir inga överraskningar är det övergripande budskapet. Jobbskatteavdragen kommer att bestå, även ett femte om Alliansen lägger manken till och inför ett, och eventuella reformer får genomföras i takt med att utrymme i förekommande fall uppstår.
Men Anderssons brist på reformer består snarare i att partiet ännu inte har tagit fram någon politik. Även om Socialdemokraterna en vacker dag tar fram en politik för Sverige så går den inte att lita på förrän Miljöpartiet och Vänsterpartiet har sagt sitt.
Inte heller har Andersson den detaljkännedom som kännetecknar den moderate finansministern. I intervjun säger hon exempelvis att partiet vill ta över Österrikes linje: att arbetslösheten ska vara fokus för all politik. Österrike, påpekar hon, har EU:s lägsta arbetslöshet på en bit över fyra procent. Enligt Österrikes arbetsmarknadstjänst är landets arbetslöshet just nu 6,5 procent och har inte varit under 5,5 procent de senaste två åren. Den sortens slapphänthet med statistik är inte klädsam för en finansministerkandidat.
Dessutom hade det varit mer klädsamt att påtala liknelsen mellan Socialdemokraternas politik och Frankrikes. Där har landets socialistiska president Francois Hollande just avverkat ett år vid makten och Frankrikes resa mot den ekonomiska botten skvallrar om vad som väntar om Magdalena Andersson blir finansminister efter nästa val.
Hollande har valt bidragslinjen, precis som de rödgröna vill göra. Redan ohållbara pensionssystem har gjorts än mer ohållbara, arbetslösheten har bitit sig fast och skatterna har höjts. Hollande griper efter halmstrån och gör det vänstern alltid gör – fokuserar på järnvägen. I Hollandes fall beror det delvis på tågolyckan som nyligen inträffade, men det hade sannolikt kommit snart nog ändå.
Likadant är det i Sverige. Detta trots Socialdemokraternas dåliga facit i järnvägsfrågor, Göran Perssons ökända vallöftesturné där ministrarna skickades ut att sätta spadar i jorden för satsningar det inte fanns några pengar till är ett gott exempel.
Dagens erbjudande från Socialdemokraterna gäller höghastighetståg. Magdalena Andersson kan tänka sig att lånefinansiera sådana satsningar mellan Stockholm och Göteborg samt Stockholm och Malmö. Men då ska satsningarna löna sig säger hon, sannolikt väl medveten om att de inte lönar sig.
En riskfri utfästelse möjligen, och i brist på faktisk politik är det kanske allt man kan hoppas på. Men nog kan man ställa högre krav på vårt största oppositionsparti och på en finansministerkandidat.
För visst försöker de väl vinna valet?