Som om Socialdemokraterna inte hade nog med problem drabbas nu de nu av en skandal, där S-märkta PR-konsulter anklagas för att på betalning av Svenskt Näringsliv ha infiltrerat partiet med näringslivsvänliga budskap. Risken finns att idéer om skattesänkningar och främjande av företagande i än högre grad kommer att betraktas med misstänksamhet och stämplas som "högersosseri" i den partiinterna debatten.
Trist för Socialdemokraterna i sådana fall; de skulle definitivt behöva jobba med sin näringspolitiska image.
Det gäller även Alliansen. Den har redan genomfört flera bra reformer på området: Sänkta arbetsgivar- och egenavgifter; bättre tillgång till de sociala trygghetssystemen för företagare; sänkt bolagsskatt; slopad förmögenhetsskatt; regelförenklingar - med mera. Men det finns mer på önskelistan.
Och lagom till jul kommer regeringen med ett välkommet utspel om att se över företagsbeskattningen. Finansminister Anders Borg (M) och näringsminister Maud Olofsson (C) skriver på debattplats i Dagens Industri om en kommitté som ska ta fram förslag så att bolag, främst aktiebolag, i högre utsträckning startas, anställer, investerar och lokaliserar sina huvudkontor i Sverige.
Kommittén ska vara färdig i november 2013 men redan under 2012 lägga fram idéer för att skattevägen stimulera tillgången på riskvilligt kapital och satsningar på forskning och utveckling.
För den otålige är 2013 långt borta, onödigt långt kan tyckas: kunskap finns ju redan om skattesänkningar som skulle vara av godo. Sverige har till exempel fortfarande relativt hög bolagsskatt (skatt på vinst), även efter att regeringen 2009 sänkt den från 28 till 26,3 procent (en skattesänkning som Socialdemokraterna också ställer sig bakom).
Arton EU-länder har lägre bolagsskatt än Sverige, efter en långvarig internationell trend av sänkt skatt på detta område. Skattenivåer är en avgörande faktor i den globala konkurrensen. Varför inte bara sänka bolagsskatten direkt? är en befogad fråga.
Men då ska man ha klart för sig att förväntningarna på Alliansens företagarpolitik inte varit jättestora; efter dels den märkliga skrivelsen i valmanifestet att det saknas utrymme att sänka bolagsskatten och en rad andra skatter, trots att dessa definieras som "tillväxtskadliga"; dels efter att Alliansen tidigare lagt det mesta av sitt politiska och ekonomiska krut på jobbskatteavdrag och skattesänkningar för pensionärer.
I ljuset av det får man vara glad över att regeringen denna gång tidigt tar tag i frågan om företagsbeskattningen, även om risken fortfarande är överhängande att den reforminriktning som Anders Borg och Maud Olofsson skriver om; att "fortsätta stärka villkoren för att starta och driva företag i Sverige", stannar vid en inriktning och inte blirkonkret politik denna mandatperiod.
En utredning är åtminstone ett steg på vägen. Och ibland, ganska ofta numera sedan mittenträngseln blivit så stor i svensk politik, får man helt enkelt vara glad över det lilla.