Ledare: En riktig regionröra

SNURRIGT. Jan-Åke Björklund leder det kontroversiella projektet att bilda en norrländsk storregion som få verkar vilja ha.

SNURRIGT. Jan-Åke Björklund leder det kontroversiella projektet att bilda en norrländsk storregion som få verkar vilja ha.

Foto: JANERIK HENRIKSSON/Scanpix

Politik2009-04-09 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Norrstyrelsen höll på onsdagen årsstämma i Luleå - utan buller eller bång. Det var nog lika bra. Hela projektet, som leds av Jan-Åke Björklund och drivs med landstingsrådet Kent Ögren (S) som ordförande, riskerar att falla platt. Ingen vet hur det blir med den planerade norrländska storregionen innan statliga Kammarkollegiet är klar med sin utredning. En sak är säker: hade norrlänningarna fått bestämma hade det inte blivit någon Norrlandsregion. Endast var tredje som tillfrågats i den enkätundersökning LTU varit med och genomfört är positiv till någon form av ny region. Och ett norrbottniskt landstingsråd i täten för Norrstyrelsen har inte hjälpt, bara var fjärde norrbottning stöder en regionbildning. Stödet för det liggande storregionförslaget är ännu mindre. Men Norrstyrelsen fortsätter att jobba på, i motvind och försvagad. Folkpartiet har hoppat av. Centerpartiet i Norrbotten säger sig nu stå bakom en rent norrbottnisk lösning. Vad Norrbottens Moderater tycker i frågan vet nog alla vid det här laget. Deras partiledare, statsminister Fredrik Reinfeldt (M), är inte heller entusiastisk. Han vill skynda långsamt med regionerna; medborgarna vill ha ordning och reda, var hans besked under alliansens besök i Luleå. Tyvärr har alliansregeringen bidragit till regionröran genom sin märkliga kompromiss i frågan. I stället för en förenklad och förbättrad myndighetsstruktur med klarare ansvarsfördelning mellan olika nivåer riskerar Sverige nu att få en politisk mellannivå som ser ut som ett lapptäcke och fungerar lika dåligt som dagens landstingsnivå. Sverige lider dessutom redan av oklar ansvars- och maktfördelning mellan stat och kommun, och mellan kommuner och landsting. Ett symptom på sjukan är hur staten lägger på kommunerna nya uppgifter utan att skjuta till pengar. Ett annat hur kommunerna gärna kämpar för självstyre fram till den dag det börjar gå dåligt, då ropar man på staten. Riktigt illa ställt är det med fördelningen av ansvaret för psykiskt sjuka och andra svaga grupper, där både kommuner och landsting flyr sitt ansvar. För att komma åt det problemet tänker regeringen tvinga parterna till samverkan i framtiden, så att inte de som socialminister Göran Hägglund (KD) kallat "de allra sköraste i vårt samhälle" ska fortsätta att komma i kläm. Problemen kommer dock att bestå så länge dagens ineffektiva och dysfunktionella politiska struktur blir kvar. Den förlegade institutionen landstinget fungerar inte och att blåsa upp den till regionformat är ingen hjälp. Mellannivån bör i stället helt slopas. Samtidigt bör statens och kommunernas olika ansvar och uppgifter renodlas. Det skulle ge medborgarna den ordning och reda som de enligt Fredrik Reinfeldt så gärna vill ha.