LEDARE: Ledare: En ohållbar politik

Finansminister Anders Borg gick under riksdagsdebatten om vårpropositionen och vid helgens moderata rikskonferens i Göteborg till hård attack mot Miljöpartiet. Det gjorde han rätt i. Det är dags att med mer kraft granska och utmana medieälsklingen Miljöpartiet och dess stjärnspelare, språkröret Maria Wetterstrand. Det är hög tid att syna vad partiets politik innebär i praktiken, när man ser bakom de floskler om hållbarhet och omställning som för tillfället slagit grön dunster i ögonen på framför allt Saco-anslutna storstadsbor. Så vad vill de gröna? I ett Sverige där fler behöver arbeta mer vill Miljöpartiet införa friår, sänka arbetstiden och pensionera människor tidigare. I ett Sverige som just sett elpriserna rusa i höjden vill Miljöpartiet lägga ned kärnkraften. I ett Sverige som är glest befolkat vill Miljöpartiet ha kraftigt höjd bensinskatt, kilometerskatt, flygskatt och neddragna väginvesteringar. I ett Sverige där kunskap blir allt viktigare vill Miljöpartiet helst inte ha några betyg i skolan. I ett Sverige som tyngs av regler och detaljstyrning vill Miljöpartiet lägga ytterligare miljökrav på näringslivet. I ett Sverige där finanskrisen visat vikten av en tydlig politisk linje och ett kraftfullt ledarskap, bär Miljöpartiet med god hjälp av medierna fram Maria Wetterstrand som sitt främsta namn; en person som gör sig bra i TV-debatter men inte förknippas med ett enda politiskt förslag eller någon ideologisk linje, antagligen för att varje tydligt uttalande från Maria Wetterstrand precis som för Mona Sahlin hotar att sänka opinionen. Titta på förslagslistan ovan så förstår ni varför. I Luleå hoppas Miljöpartiet också att nå makten. Gruppledaren Annika Eriksson berättade på en pressträff i fredags att hon inte tror på ett "Kalleval" till (Kalle som i Karl Petersen (S), Luleås kommunalråd). Hon verkar hoppas på ett "Mariaval" i stället. Annika Eriksson har märkt att Miljöpartiets popularitet på riksplanet spiller över. Målet för Miljöpartiet lokalt är att Luleå 2020 ska vara en fossilfri turistkommun med god integration och bättre mat. Grejen med Miljöpartiet är nämligen att partiet ser att saker hänger ihop, enligt Annika Eriksson. Det handlar om "hållbarhet". I praktiken innebär det att Miljöpartiet vill komma åt integrationsproblem med hjälp av hemspråksundervisning. Matens kvalitet och klimatvänlighet ska garanteras av lokalpatriotisk upphandling och "köttfria" dagar. Och på bara tio år ska kommunalt stöd göra Luleås skärgård till en av landets främsta turistattraktioner. Att Miljöpartiet talar om ett fossilfritt samhälle, slutligen, är anmärkningsvärt. Om de gröna fått bestämma hade vi i dag haft ett Sverige utan kärnkraft. Fossilberoendet hade varit enormt. Granskar man Miljöpartiets politik faller den snabbt isär.

Ledare: Ledare: En ohållbar politik