Ledare: En konservativ budget
Regeringens finanspolitiska försiktighet går ibland till överdrift, men är ändå bättre än alternativet.
AVUNDSVÄRD. AVUNDSVÄRD. Maud Olofsson (c) är minister i en regering som både kan sänka skatter och höja utgifter, trots lågkonjunktur.
Foto: ROLAND S LUNDSTRÖM
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
eller till en buffert när tiderna blir sämre. Dessutom satsas det, på bland annat infrastruktur, forskning, psykiatri och företagande; satsningar som naturligtvis också når Norrbotten. Haparandabanan men även vägnätet får mer pengar; till tjälsäkring och förbättrad bärighet. Forskningssatsningarna gynnar Luleås universitet. Landstinget kan glädjas åt mer pengar till psykiatrin. Arbetsgivaravgiften sänks med en procentenhet, i reda pengar 201 miljoner
kronor mindre att betala i avgifter för Norrbottens arbetsgivare, pengar som inte bara kommer företag utan även de offentliga arbetsgivarna i länets till godo. Landstinget sparar in 27 miljoner kronor. Trots att regeringen gör lite av allt kommer naturligtvis alla främst att tycka att man gör För lite av allt. Och visst kan och borde man göra mer, särskilt när det gäller att sänka avgifter och skatter. Men, som Maud Olofsson sade under sitt besök i Piteå så måste man "ha ordning och reda i finanserna". Ett mantra som finansminister Anders Borg (m) gjort till sitt, och fått ta emot mycket skit för. Men att det inte bara rör sig om papegojprat borde nu framgå för de flesta. I flera länder i väst ser man med avund på den svenska situationen, att kunna både investera, göra "välfärdssatsningar" och sänka skatter utan att budgetöverskottet hotas, och det i vad som börjar likna kristider. Visst borde finansministern släppa på försiktigheten, konjunkturen ser, enligt regeringens prognoser ut att vända uppåt redan 2010. Men med tidigare borgerliga regeringars misslyckanden i färskt minne är det inte så märkligt att en moderat finansminister går till överdrift i att lära av historiska misstag. Särskilt som han ansätts av fyra partier som producerar nya förslag till satsningar i en aldrig sinande ström. En konservativ finanspolitik förblir grunden för framgång. Det borde alla de som nu skyller varje opinionsmotgång på Anders Borgs försiktiga stil betänka. Liksom alla besvikna väljare som flyr alliansen borde reflektera över alternativet: En skattehöjande, grälande koalition, med vänsterpartister som uppenbarligen inte lärt någonting alls av historien, varken sin egen eller Sveriges. Om det går upp för fler kan nog även opinionskonjunkturen vända 2010.