Ledare: En klass för sig

DISCIPLINERAD. Matematikläraren Stavros Louca, uppmärksammad i SVT:s serie Klass 9A, tror på ordning och reda.

DISCIPLINERAD. Matematikläraren Stavros Louca, uppmärksammad i SVT:s serie Klass 9A, tror på ordning och reda.

Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix

Politik2011-02-02 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

SVT:s succéprogram Klass 9A är tillbaka. I måndags kväll var det dags för niondeklassarna på Mikaelskolan i Örebro att inta scenen.

När den första säsongen sändes för tre år sedan tittade över 900.000 svenskar på hur illa det kan vara i den svenska skolan.

Skoldebatten har knappast avtagit sedan dess och sannolikt kommer många att bänka sig framför tv-apparaterna även nu kommande måndagskvällar.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har som bekant länge förordat hårdare tag i klassrummet. Mer disciplin ger en bättre arbetsmiljö för alla.

Många röster har höjts mot Björklunds inställning som till och med kallats militärisk. Dessa människor menar att lugn och ro i klassrummet uppstår av sig självt om man bara ger barn och tonåringar tillräckligt mycket frihet.

Disciplinens belackare skulle tjäna på att titta på Klass 9A. De tre superpedagogerna är alla rörande överens om behovet av fasta strukturer och disciplin. Annars fungerar inte undervisningen.

Det finns många anledningar till att de svenska eleverna ständigt presterar allt sämre. Ett skäl som brukar framföras är de stora klasserna.

Antalet elever i varje klass har visserligen ökat samtidigt som betygen har krupit allt längre ner på skalan. Det betyder dock inte att det finns ett samband mellan dem.

När Stavros Louca och Gunilla Hammar Säfström, två av programmets superlärare, är med i Go’kväll på SVT menar de snarare att det är en styrka att ha många elever, men att det kräver att läraren kan hantera eleverna. Problemet, säger Louca, är delvis att lärarutbildningen inte duger.

Louca är inte ensam om att anse att lärarutbildningen inte är tillfredsställande. I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet skriver lärarstudenten Caroline Jarheim om hur det är att studera till lärare idag. Det är ingen munter läsning.

Fyra timmar lärarledd undervisning i veckan säger det mesta. Resten består av självstudier.

Lärarstudenterna får inte den utbildning de behöver. Redan från början är det tydligt att lärare inte är ett prioriterat yrke.

Prioriterat är yrket inte heller bland studenterna. De flesta som blir lärare ville egentligen bli något annat. Lärarna åtnjuter inte längre den respekt som de en gång gjorde, inte ens inom sin egen yrkesgrupp. Det om något visar problemets omfattning.

Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund, försöker i en debattartikel i Aftonbladet lägga skulden för lärarnas misslyckande på politikerna. Det ligger lite i det, det är mycket som inte har fungerat på det hållet.

Björklunds reformer rättar dock till mycket av vad som varit problematiskt i svensk skola. Och hela problemet är inte strukturellt. Mycket måste göras av de enskilda lärarna. Respekt är inte någonting som bara fås, den måste också förtjänas.

Den nya säsongen av Klass 9A fokuserar på lärarna. Det borde även lärarutbildningen göra.