Ledare: En grön röra

Har alliansen en miljöpolitik?

Olika perspektiv. Jan Björklund (fp), Göran Hägglund (kd), Fredrik Reinfeldt (m) och Maud Olofsson (c) driver inte en gemensam linje i miljöpolitiken.

Olika perspektiv. Jan Björklund (fp), Göran Hägglund (kd), Fredrik Reinfeldt (m) och Maud Olofsson (c) driver inte en gemensam linje i miljöpolitiken.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Politik2008-07-08 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
För politiker hör det till jobbet att inte öppet lufta någon oro över dåliga opinionssiffror. Folkpartiets Jan Björklund sade sig också vara "helt lugn inför valåret 2010", när han på söndagen inledde Almedalsveckan som förste partiledare ut att hålla tal. Lite mer skakade och inriktade på
gemensam hantering av opinionskrisen hade Björklund och övriga borgerliga partiledare gärna fått vara. Samtliga närvarar i år på Gotland och på torsdag hålls ett gemensamt alliansseminarium. Torsdagen är annars miljöpartiets dag, men någon lansering av ett -gemensamt utformat - borgerligt miljöpolitiskt alternativ, dagen till ära, känns inte som något att hoppas på i det här läget. Den senaste tiden har det tvärtom blivit alltmer oklart vad som egentligen utgör
alliansens gröna linje, då de olika partierna gjort olika utspel som inte legat i linje med varandra. Folkpartiets klimatpolitiskt ansvariga, med Carl B Hamilton i spetsen, krävde i förra veckan ett stopp för riktade skattelättnader på biodrivmedel och på den så kallade miljöbilspremien a´ 10.000 kronor för nya bilar som kan köras på biobränsle. Folkpartisterna ser stora tveksamheter när det gäller biobränslenas klimatvänlighet, och stora problem med subventionerna av etanol, som bland annat beskyllts för de stigande matpriserna runtom i världen. Direkt på folkpartiets miljöutspel följde moderaternas. I ett nytt klimatpolitiskt åtgärdspaket uttryckte de tvärtemot folkpartiet ambitionen att förlänga subventionerna av biobränslen. Moderaterna vill också ha högre EU-krav på sikt gällande andelen förnybara bränslen i drivmedel. Kristdemokraterna vill tvärtom sänka EU:s ambition, eftersom de, enligt Anders Wijkman, ordförande i partiets miljögrupp, ser en risk att Europa annars låses fast i en "produktion av biobränslen som inte ger den klimatnytta vi behöver". Folkpartiet ser överhuvudtaget problem med långsiktiga mål om en viss andel eller kvantitet biodrivmedel. Där hoppas man i stället på elbilar - och kärnkraft. Centerpartiet har tidigare irriterats av folkpartiets utspel om kärnkraften, och irritationen lär inte lindras av Jan Björklunds Almedalstal, i vilket han krävde att kärnkraften omvärderas, och samtidigt raljerade över förhoppningarna om "sol och vind" som alternativ. Centerpartiet hamnar även på kollisionskurs med folkpartiet när det gäller biodrivmedlen. Miljöminister Andreas Carlgren (c) har avvisat etanolens koppling till den globala matpriskrisen. Dessutom har han hamnat i diskussioner med moderatstyrda finansdepartement om vad som egentligen är en miljöbil. Och så där håller de på. Finns det alls någon ambition att skapa en gemensam borgerlig miljöpolitik, kan man fråga sig? Just nu liknar det hela mest en grön röra.