LEDARE: Ledare: En dålig kompromiss

Moderaterna gör reträtt i regionfrågan. Sverige ska ha tre besluts- och skattenivåer slog de fyra alliansledarna fast i går. Därmed överges - tyvärr - gammalmoderata drömmar om att avskaffa landstingsnivån. En del landsting försvinner - men uppstår i annan form. För Halland och Gotland som nu får bli regioner är skiftet lätt, inga gränser behöver dras om. Vilket sannolikt var en bidragande orsak till att de fick sin vilja igenom. De pågående regionförsöken i Västra Götaland och Skåne permanentas, vilket inte var oväntat. Fredrik Reinfeldt (m) erbjöd i går olika förklaringar till varför han backat och kom nog närmast sanningen när han förklarade sig ha tagit intryck av entusiastiska partikamrater av västgötsk och skånsk börd. Han verkar även ha tagit intryck av de aktivt regionbekämpande partibröderna i Norrbotten. Något nej, som Bo Hultin och hans landstingsmoderater hoppats på, blir det inte. Däremot förpassas Norrstyrelsens ansökan om att bilda storregion till Kammarkollegiet för fortsatt utredning. Så någon region i norr att rösta på i valet 2010 lär det inte bli. Vilket i alla fall är en delseger för Norrbottens regionmotståndare och en delförlust för landstingsrådet Kent Ögren (s). Han är säkert ändå nöjd med att projektet lever vidare, men samtidigt måttligt glad över att få ägna en valrörelse åt att debattera storregionens vara eller icke-
vara. Allt kan nu hända. Idén om Norrbotten som egen region kan få ny kraft; en sådan tanke har troligen större folkligt stöd. Det tilltalar alliansen, vars ledare i går gjorde mycket klart att regioner ska växa fram "underifrån", regeringen ska inte sitta och dra gränser som Axel Oxenstierna gjorde på 1600-talet, när Sverige fick sin nuvarande länsindelning. Jan Björklund (fp) betonade att det viktigaste är hur man i Halland och på andra ställen vill ha det, inte befolkningsstorlek eller annat som Ansvarskommittén tidigare ställt upp som kriterier för regionbildning. Frågan infinner sig dock vad som avses med "underifrån". Regionerna är fortfarande politikerprojekt även om inte regeringen lägger sig i. Regionerna i Västra Götaland och Skåne har inte drivits fram av folkopinionen. Björklunds "alla får som de vill"-inställning till regionbildning rimmar dessutom illa med Maud Olofssons (c) hävdande att "effektivitet" är målet, Göran Hägglunds (kd) tal om "ändamålsenlighet" och Fredrik Reinfeldts krav på "noggrannhet". Och vad händer om en del landsting inte alls vill bilda regioner, ska Sverige då ha fyra politiska nivåer med olika befogenheter? Intrycket blir, trots att man tagit god tid på sig, att alliansen hastat fram denna kompromiss, utan noggrannhet och eftertanke. Här har man tydligen en del att lära av Axel Oxenstierna.

Ledare: Ledare: En dålig kompromiss