Så var det dags för mörkläggning igen. Mellan 20.30 och 21.30 i kväll släcker miljontals människor världen över lamporna och tänker på jorden.
Varannan svensk deltog i Earth Hour förra året. I Norrbotten har dessutom dessutom Arjeplogs, Bodens, Gällivares, Haparandas, Jokkmokks, Luleås, Pajalas, Piteås och Övertorneås kommuner deklarerat att de i år kommer att medverka i jippot som Världsnaturfonden kallar "en manifestation för klimatet".
Jag tycker det obegripligt. För att inte säga skrattretande. I stället för att dyrka mörkret borde inte vi norrbottningar så här års vara angelägna om att fira ljusets återkomst?
Planeten blir självklart inte ett dugg bättre av att miljontals människor släcker lampan en timme. Elen är central för vad vi människor än företar oss. Och är det något världen behöver så är det mer av ljus, värme, tillväxt och utveckling - inte mindre.
Jag tycker rent av att Earth Hour sänker en skugga över alla miljontals fattiga världen över om fortfarande saknar tillgång till elektrisk belysning. Där har man ju lördagsmys till Earth Hour varje dag.
I den nya boken Dubbelspelet - Så höjde politikerna elpriset skyllde på marknaden och lät dig betala (Timbro) förklarar frilansjournalisten Maria Eriksson dubbelmoralen som lagt grunden till en annan sorts kortslutning: den svenska energipolitiken som går ut på energihushållning.
Eriksson visar med sin bok att politikerna, oavsett politisk färg, inte alls vill att hushållen ska få lägre elräkningar. Tvärtom. Tittar man till de löpande priserna är elskatterna i dag 120 gånger högre än vad de var på 1970-talet.
Socialdemokraterna sade 1975 att "högre energiavgifter blir en stimulans att spara energi". Ungefär som om hushållen har ett egenintresse av att slösa med elen. Det är ju de som betalar. Och hushållen kan knappast förväntas minska sin energiförbrukning med 120 gånger.
Man kan naturligtvis tycka vad man vill om kärnkraft, kolkraft, vattenkraft och alla andra sätt att producera el. Men elkonsumtion i sig är inte skadligt. Elbilar och snabbtåg nämns tvärtom ofta som lösningar på klimatproblematiken.
Det är de negativa effekterna av elförbrukningen som politikerna vill komma åt. Men man använder verktygen på fel sätt och låter alla betala. Hushållen beskattas till exempel betydligt hårdare än industrin. En villaägare har de senaste 15 åren fått mer än dubbelt så hög elräkning. Ska man spara på energin borde det väl vara fler än villaägarna som ska göra det?
Sveriges höga elskatter är dock inte bara skadliga för hushållen. Företag flyttar produktionen utomlands. Politiken omöjliggör nyinvesteringar i billig energi. Så länge som kärnkraften ska omprövas vart fjärde år kommer dessutom ingen att vilja investera i ny kärnkraft.
Håkan Juholt skyllde som bekant de höga elpriserna på marknadskrafterna och talade om "elbolagens enorma övervinster", trots att han själv röstat för en avreglering av elmarknaden. Men nu borde räcka med symbolpolitik och grundlösa utfall mot marknaden, elbolagen och slösaktiga konsumenter. Vad vi behöver är i stället en långsiktig och bred energiuppgörelse.
Det är inte upplyst att släcka lampan.