rekrytering på frivillig grund till de insatsförband som ska lösa uppgifter utomlands, det vill säga kunna användas till verkliga uppgifter direkt här och nu. Försvarsmakten har i och med detta fått en dubbel struktur. Följden har blivit en mycket ineffektiv personalförsörjning. Trots att internationella insatser blivit Försvarsmaktens huvudsakliga uppgift tas värnpliktiga ut för att möta de så kallade krigsförbandens behov, inte utlandsstyrkans.
Tid och pengar läggs ner på att utbilda soldater som i många fall inte kommer att kunna användas till verkliga uppgifter. Krigsförband och förband för internationella insatser får slåss sinsemellan om begränsade resurser, vilket medfört att värnpliktiga ibland fått kvaliteten på sin utbildning rejält nedsatt - något som bidragit till att de som idag genomför värnpliktstjänstgöring efteråt visar måttligt intresse för fortsatt militär karriär och/eller utlandstjänstgöring.
Sammanfattningsvis lyckas Försvarsmaktens personalförsörjningssystem dåligt med att bemanna de förband som idag utför den mest centrala uppgiften. Hårresande. Ändå har politikerna inte lyckats uppamma tillräckligt med mod för att våga sätta ned foten angående den allmänna värnplikten, trots att det var länge sedan den var allmän eller betraktades som en medborgerlig plikt. Tills nu. Den pliktutredning som regeringen tillsatt föreslår att värnplikten i fredstid avskaffas och militär grundutbildning blir frivillig 2010. Den som genomgått utbildning kan sedan anställas eller kontrakteras. Om två år kan Sveriges försvarsmakt därmed äntligen få ett rekryteringssystem som motsvarar myndighetens behov. Försvarsminister Sten Tolgfors (m) har också tryckt hårt på att dubbelstrukturen helt ska bort. Försvarsmakten ska bli en enda insatsorganisation med snabbt tillgängliga förband av hög kvalitet, för uppgifter både hemma och borta. Det är helt rätt tänkt. Även svenskt territorium försvaras bäst av motiverade yrkesmän (och kvinnor) som har erfarenhet av skarpa situationer från internationella uppdrag. Medan övriga partier i den parlamentariskt sammansatta pliktutredningen verkar ha tagit sitt förnuft till fånga stöder socialdemokraterna fortsatt värnplikt. Vad socialdemokraterna bygger sitt motstånd mot frivillighet på är inte helt klart. De gillar att tala om försvarets behov av folkförankring - men vad det i grund och botten handlar om är nog bara förankring. Man gillar inte att militären släpps lossför att utföra verkliga uppgifter. Då passar det bättre med ett försvar som inte går att använda.