LEDARE: Ledare: Dubbelt upp med gröna

"Jag tänkte Inte börja med att Inte berätta vad vi Inte ska göra efter att vi vunnit valet", inledde språkröret Maria Wetterstrand sitt tal på MP-kongressen - ett försök att driva med Allianspartiernas nio "inte-löften". Miljöpartiet vet minsann vad det vill göra, är slutsatsen vi ska dra. Men faktum är att de som röstar på Miljöpartiet i höst inte vet riktigt vad de får. Nuvarande språkrör avgår om ett år och den vänsterallians de varit med och byggt är bräcklig. Flera tvistefrågor har skjutits upp till efter valet. De rödgröna hålls samman mest av en gemensam ambition att regera; mindre av en tydlig, gemensam syn på hur Sverige ska utvecklas. Både Mona Sahlin (S) och Lars Ohly (V) fick applåder när de besökte MP- kongressen, men de gröna drar sig för att sammanblandas med de röda. Vilket parti man står närmast ideologiskt ville Norrbottens gröna kongressdeltagare inte säga. I Luleå anser gruppledaren Annika Eriksson att samarbete med Socialdemokraterna är förstahandsalternativet, generellt får det dock avgöras från fall till fall. Målet att få regera är glasklart. Men i övrigt har Miljöpartiet problem att ställa in siktet, eftersom partiet önskar vara lite av varje. De gröna försöker till exempel framstå som frihetliga, men i deras definition av frihet ingår tvång: "Man kan inte gömma sig bakom att människor får göra som de vill", sade Peter Eriksson angående att kvotera föräldraförsäkringen - en frihetsreform enligt språkröret. Ett annat exempel: Miljöpartister gillar att ha vetenskap som grund för politiska beslut, men räds samtidigt vetenskapens och teknikens landvinningar. Synen på näringslivet är lika dubbel. Bland Norrbottens representanter på kongressen talade både Mats Dahlberg, gruppledare i Jokkmokk, och Johanna Lindberg, Luleå, sig varma för företagande och entreprenörskap. - Det är företagen som driver utvecklingen, sade Johanna Lindberg. Ändå vill Miljöpartiet gärna styra och ställa så länge det motiveras av miljöskäl. Miljöpartisterna drar sig således inte för att försvåra för näringslivet med "gröna" skatter och regleringar. Därigenom landar de gröna, trots att de inte vill kalla sig vänster, ofta i samma tillväxtfientliga slutsatser som Vänstern. Precis som för Vänsterpartiet leder också Miljöpartiets makttörst till en krånglig balansgång, när ideologi ställs mot valtaktik. Exempelvis är kärnkraften för de gröna ett hemskt hot, men enligt Annika Eriksson får avvecklingen inte kosta några jobb eller sänkt materiell levnadsstandard. Så särdeles akut är hotet alltså inte. Kritik om att partiet irrar än hit, än dit, i försök att kombinera höger och vänster, grön radikalism och maktambitioner, tar miljöpartister dock bara som beröm. De kallar det helhetssyn.

Väljarna har nog svårare att se hur det hela hänger ihop.

Ledare: Ledare: Dubbelt upp med gröna