Ledare: Dömd på förhand
Foto: Tomas Oneborg/SCANPIX
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
för att eventuellt finna den förlösande länken. Men finns den? Aftonbladets agerande är synner-
ligen märkligt. Förre pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius tycker det är pressetiskt tveksamt agerande från Aftonbladets sida. Vad nuvarande pressombuds-
mannen, Yrsa Stenius, tycker har inte framkommit. Vill hon inte stöta sig med sina forna kolleger på Aftonbladet? "Normalt förbereder och styrker man en story, sen publicerar man rakt av. Att publicera halva sanningen skapar bara ryktesspridning. Det är en felaktig
tågordning," säger Per-Arne Jigenius. Ja, det håller vi med om. Det mesta tyder på att Aftonbladet inte har de sista pusselbitarna för att få det hela att gå ihop. I det läget konfronterar de Sven-Otto Littorin (m) med de uppgifter som finns och hoppas och tror på ett uttalande från hans sida. Nu ger han inga kommentarer och meddelar vid en presskonferens dagen därpå att han avgår med omedelbar
verkan. Detta tar Aftonbladet som intäkt på att Sven-Otto Littorin är skyldig till det han anklagas av tidningen för. Behöver det vara så? Kan det inte vara på det
sättet att bara vetskapen om att vid
sidan om hans kämpiga skilsmässa även få tampas i den här frågan är
för mycket för honom och för hans
familj? Men vi ska inse att oavsett om Sven-Otto Littorin besvarat Aftonbladets
frågor eller inte vid konfrontationen vid Visby flygplats hade Aftonbladet fortsatt sina påståenden och anklagelser. Men ok, tidningen har satt sin heder på att detta är sant och riktigt, att Sven-Otto Littorin haft en sexaffär med en prostituerad. Det är nu upp till tidningen att lägga fram bevis. Det är inte den anklagade som ska försvara sin oskuld. Det är de anklagande som ska bevisa Sven-Otto Littorins skuld. Så upp till bevis nu, Aftonbladet. Eller lägg ned hela den här affären. Det börjar bli
pinsamt för hela journalistkåren. Den politiska chefredaktören, Helle Klein, uppvisar en synnerligen ondskefull ledare, där hon tar till de allra värsta och sämsta brösttonerna ("Nya Moderaternas iskalla förljugenhet"). Hon tar inte bara heder och ära av Moderaterna, hon dömer också Sven-Otto Littorin på förhand. "Det som i onsdags såg ut att vara en mänsklig reaktion från en hög politiker som inte stod ut i medialiseringen utan ville skydda sina barn, förvandlades
till en sjaskig historia om ännu en
maktens man som ägnat sig åt sexköp," skriver Helle Klein. Jasså, hur vet Helle Klein att så är fallet? Om hon vet mer än vad som hittills framgått i Afton-
bladet, och som på intet sätt skulle
klara en domstolsprövning, då är det hennes skyldighet att säga det. Hon anklagar också statsminister Fredrik Reinfeldt för att "medverkat till att sprida lögnen om att vårdnads-
tvisten var avgångsorsaken". Hur kan statsministern agera annorlunda när ord står mot ord och ingen bevisning som håller finns? Och på grund av detta avfärdar Helle Klein hela det Moderata partiet genom att säga att de "Nya Moderaternas
signum är förljugenhet." Det är en analys som mer präglar
Aftonbladets egen frustration än en
förnuftsmässig och balanserad åsikt om det som hänt - och inte hänt.