planerar för. I en debattartikel i gårdagens Kuriren hävdar Mikael Nordberg, VD för fondbolaget Danske Capital i Sverige, att endast en av fem kommuner i Sverige avsatt pengar för att kunna leva upp till sina pensionsåtaganden - vilka snart kommer att behöva omsättas i kraftigt ökade utbetalningar när den stora kullen 40-talister börjar gå i pension. Dessutom avsätter färre än var femte av dessa kommuner så mycket pengar till framtida pensioner som förväntas vara nödvändigt. Informationen bygger på en enkät som Danske Capital gjort med ekonomicheferna i 231 av Sveriges 290 kommuner. Därför är en viss nypa salt att rekommendera vid tolkningen av resultatet. 60 kommuner har utelämnats ur statistiken. Dessutom talar ett företag som ägnar sig åt kapitalförvaltning här naturligtvis i egen sak. Det handlar om en vilja att lägga beslag på mer av fonderade pensionspengar. Men Mikael Nordberg är inte den första, och förhoppningsvis inte heller den sista, som lyfter frågan. Flera har talat om kommunernas och landstingens pensionsskulder som en "tickande bomb", inför att de många 40-talisterna, särskilt talrika inom kommunal sektor, snart går i pension. Däremot har de oroliga rösterna inte uppmärksammats särskilt mycket. Problemet har i viss mån förblivit dolt på grund av att pensionsrätter intjänade innan 1998 inte behöver redovisas i balansräkningen. Soliditeten i ekonomin kan därmed fås att framstå som bättre än den är. Som exempel kan nämnas att för Norrbottens läns landsting förändrades soliditeten i ekonomin från +59 procent till -35 procent när de oredovisade pensionsskulderna inkluderades i beräkningen, i en undersökning som pensionsbolaget KPA gjort. Det säger något om proportionerna på problemet, liksom om hur stor frestelsen är för kommunpolitiker och landstingspolitiker att vända bort ansiktet och lämpa över problemet på framtida makthavare. Att redovisa de oredovisade skulderna, för Sveriges kommuner totalt 150-200
miljarder kronor, löser dock inte problemet. Det gäller att ha en plan för finansieringen också. Och enligt de resultat som Mikael Nordberg redovisat verkar det på många håll vara lite si och så med den saken.
Problemen kan inte gömmas undan i all evighet, till slut får någon städa upp. För de kommuner som saknar en plan väntar då en tuff tid.
Särskilt tufft blir det för små utflyttningskommuner med åldrande befolkning och redan knackig ekonomi. Alternativen blir bara två; att skära ner på kommunal service eller att höja skatten, för pensionerna måste betalas.