"Historisk", kallade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) överenskommelsen mellan Miljöpartiet och de borgerliga om asyl- och migrationspolitiken för resten av mandatperioden. Det var kanske att ta i, men glädjande var den.
Majoritetsförhållandena i migrationspolitiken har varit något oklara tidigare, och i det rådande parlamentariska läget, med minoritetsregering och invandrings- och främlingsfientliga Sverigedemokraterna som vågmästare, var en bred överenskommelse på detta område extra välkommen.
Det viktigaste är dock själva innehållet i uppgörelsen.
Målet är att säkerställa att migrationspolitiken blir "human, rättssäker och ordnad". På asylområdet har ansökningsprocessen redan förbättrats och blivit mer rättssäker genom de migrationsdomstolar som infördes för fem år sedan. En mycket viktig aspekt av rättssäkerheten är dock korta handläggningstider. Därför vill MP och alliansen införa ytterligare en migrationsdomstol. Kvaliteten på tolkar, offentliga biträden och gode män för asylsökande ska också stärkas.
För att se till att ingen som är avsedd att skyddas hamnar utanför systemet, ingår i överenskommelsen att eventuellt göra ändringar om det visar sig att uppehållstillstånd givna på grunden "synnerligen ömmande omständigheter" inte ges på det sätt som var avsikten.
I humanitetens namn utökas också rätten till skolgång och subventionerad sjukvård till fler; det kan till exempel röra sig om människor som fått ett avvisningsbeslut men ändå fortsatt att uppehålla sig i Sverige.
Arbetskraftsinvandringens värde fastslås i överenskommelsen; här finns redan en uppgörelse från 2008 mellan Miljöpartiet och de borgerliga och den ska utvecklas ytterligare. "Det ska vara lätt att komma till Sverige och försörja sig", skriver de fem partierna. Rörlighet över gränserna välkomnas och ska ytterligare underlättas, oavsett om man kommer hit som anställd, studerande eller företagare.
Moderaterna är det parti som fått göra störst förflyttningar för att få till stånd en överenskommelse, något som Fredrik Reinfeldt också var tydlig med. Det är glädjande, eftersom M tidigare ofta gått ihop med S kring en tämligen icke-liberal migrationspolitik. Nu markerade statsministern att dörren stängs för inflytande från främlingsfientliga krafter, och att Sverige gör ett vägval.
Det vägvalet sticker ut i en europeisk kontext. På många håll sker en anpassning, med varierande grad av frivillighet, till antiliberala politiska krafter. Retoriken hårdnar och restriktionerna blir fler. Mer än ett EU-land misslyckas med att leva upp till internationella åtaganden om en human och rättssäker asylmottagning.
Regeringen går nu tillsammans med Miljöpartiet åt motsatt håll, mot ökad öppenhet och rörlighet. Det hedrar dem - och Sverige.
Inom migrationspolitiken ser vi ett nytt, blågrönt och liberalt block ta form. Socialdemokraterna, fastlåsta av LO i motstånd mot arbetskraftsinvandring, får stå utanför och skämmas tillsammans med Sverigedemokraterna.