Man upphör aldrig att förvånas över människors inskränkthet.
En chaufför till en av länstrafikens kustbussar mellan Luleå och Umeå lät enligt vittnesmål i måndags meddela att förseningen på tio minuter berodde på att han tvingats vänta in en INVANDRARFAMILJ.
"De här nysvenskarna är tydligen viktigare än oss svenskar", ropade busschauffören ut i högtalarsystemet så att alla passagerare skulle förstå vilken hemsk oförrätt som just drabbat dem (Kuriren 23/1).
Varför familjens ursprung var så viktigt för honom är svårt att förstå. Likaså varför de skulle läggas till last för att den anslutningsbuss de befann sig på var försenad.
Människan har alltid haft en sorglig förmåga att hitta syndabockar som man kan skylla orättvisor och sina egna tillkortakommanden på. Men jag undrar om inte det här måste vara någon form av rekord?
Busschaufförens imbecilla utfall leder tankarna till Henrik Dorsin och humorgruppen Grotescos gospelnummer Bögarnas fel, som med hjälp av absurda överdrifter visade hur idiotiskt det är med fördomar mot homosexuella.
Precis allt, från kriget till Afghanistan till jordskalv, översvämningar och annat hemskt, framställdes i satirnumret som bögarnas fel. Katastrofer, terrormord, diktaturen i Iran, att Vin & Sprit, Saab och Volvo inte längre är svenskt - "bögarnas fel", sjöng Grotesco.
Det var väldigt roligt. Men även tänkvärt. Sverige brukar i olika undersökningar rankas som ett av de mest HBT-vänliga länderna i världen. Det finns dock en växande grupp marginaliserade individer som med ungefär samma enfald som i Grotesco-sketchen försöker peka ut en annan utsatt grupp som roten till alla tänkbara problem.
Mindre invandring - mindre arbetslöshet. Mindre invandring - högre pensioner. Mindre invandring - och bussarna går i tid ... Logiken är djupt deprimerande sin torftighet. Med Sverigedemokraterna har människorna som låter sin bitterhet gå ut över andra dessutom fått en kanal in i rikspolitiken.
Hur hanterar man det? Att försöka ignorera eller tysta Sverigedemokraterna har inte visat sig vara en särskilt effektiv metod. Det bekräftar bara partiets självbild som unga och hungriga outsiders i kontrast till dagens mätta maktelit.
Bryr vi oss det minsta om de demokratiska idealen ska Sverigedemokraterna behandlas med samma respekt som alla andra partier. Det betyder inte att man inte kan förlöjliga deras åsikter.
I Sovjetunionen var satir ett viktigt vapen för regimkritikerna i pressen. I stället för att kritisera regimen, och beläggas med censur, höjdes ledarna till skyarna. Systemet förlöjligades därmed, men kommunistpartiet (som aldrig varit känt för sitt sinne för humor) såg ingen anledning till censur.
Rasism och fördomar ska bekämpas. Men livet kan nog bli lite drägligare även här i Sverige om vi inte alltid tar de värsta dumheterna på blodigt allvar.
Säker på att bussförseningen i måndags inte var bögarnas fel?