I torsdags blev Herman Van Rompuy omvald som ordförande för EU:s högsta politiska organ, Europeiska Rådet. Få svenskar tycks känna till vem han är och vad han gör. Det visar på flera problem med unionen.
Anledningen till att de flesta av oss vet så lite om EU är naturligtvis inte någon föreställning om att unionen är oviktig. Alla vet att EU har stor påverkan, på allt ifrån Greklands statsfinanser till vilka varor som finns att köpa på Ica. Det har till exempel inte undgått någon varför glödlamporna är på väg att försvinna.
Få vet däremot hur processen går till när drygt 2.000 lagar och regler skapas av EU varje år. Det är på gränsen till obegripligt för en vanlig medborgare. EU-kommissionen lägger förslag till Europaparlamentets 754 ledamöter och till ministerrådets företrädare från alla medlemsstater. Europaparlamentet är indelat i 20 utskott och 36 delegationer. Ministerrådet är också uppdelat i olika råd och präglat av informella kontakter mellan medlemsländernas regeringar. Samtidigt hävdar många att makten egentligen ligger i kommissionens 247 stående kommittéer med dess 7.000 politiker och tjänstemän. På toppen av detta har vi Herman Van Rompuy som är ordförande för Europeiska rådet, vilket inte heller ska blandas ihop med Europarådet eller med Europeiska unionens råd.
Förvisso är det inte alla som vet exakt hur det går till när svenska lagar kommer till genom regering, utskott och riksdag. Men det finns ändå en känsla av att det går att påverka. Den som ogillar skattesänkningarna kan rösta på Socialdemokraterna i riksdagsvalet och få statsminister Reinfeldt utbytt. Men den som ogillar att glödlampor inte längre finns i butiken står villrådig. Det är svårt att veta hur rösten i Europaparlamentsvalet bör användas och vilka konsekvenser alternativen innebär - om det överhuvudtaget kan medföra någon skillnad.
Denna upplevda maktlöshet förklarar till stor del det låga deltagandet i Europaparlamentsvalet. Det kan förmodligen också förklara okunskapen om EU. Om det inte verkar som att beslutsapparaten EU går att påverka infinner sig naturligtvis ingen motivation till att försöka förstå det krångliga systemet. Ändå är det viktigt att medborgarna är medvetna om både vad som händer och hur det händer, på ett ungefär.
Det är viktigt att EU utvecklas åt rätt håll. Och för det krävs en folklig medvetenhet, för att opinioner ska kunna bildas och politiker påverkas. Denna medvetenhet tycks finnas, åtminstone i något större utsträckning, i Storbritannien. Förklaringen är knappast att britter är smartare eller mer ansvarstagande i största allmänhet, utan snarare det offentliga samtalet. Politiker och journalister i Storbritannien talar och skriver helt enkelt mer - och mer insatt - om EU.
Svensk nyhetsrapportering om EU framstår i jämförelse som tunn. De svenska journalister som är på plats i Bryssel gör så gott de kan, men de är få. Och EU är stort. Därmed blir rapporteringen ofrånkomligen bristfällig. En förändring och förbättring behöver troligtvis föregås av att politiker fokuserar lite mer på EU, vilket inte borde innebära några större svårigheter. För det är väl inte så att våra folkvalda inte vet hur EU fungerar?