LEDARE: Ledare: Den gröna elitismen

Miljöpartiet går hem i Stockholms innerstad. Det förvånar att just storstaden - som med kommersen, trafiken, dynamiken och virrvarret utgör själva motsatsen till det småskaliga, genomplanerade, tätt intill naturen-samhälle de gröna drömmer om - har blivit en hemvist för miljöpartister . Å andra sidan är det kanske inte så konstigt. Det är ju när man har nära till alla de fördelar det moderna samhället erbjuder som man kan tillåta sig att lyxdrömma om en annan tillvaro, där allt är grönt och skönt, rovdjuren frodas och livet går (som) på räls. Har man det mesta vill man gärna ha frisk luft också. Vad som dock är obegripligt är att vissa inom den stockholmska tyckareliten som kallar sig liberaler har fattat tycke för Miljöpartiet. Nog för att de gröna försökt att profilera sig som liberalt, men de försöken borde ha fallerat enbart på det faktum att en röst på Maria Wetterstrand är en röst på Lars Ohly. Några vänsterpartister behövs emellertid inte att skrämmas med: Miljöpartiet är antiliberalt helt på egen hand. När Maria Wetterstrand deltog i SVT:s partiledarutfrågning blev det än en gång tydligt att miljöpartister har många åsikter om och gärna vill styra över andras liv, men förväntar sig full förståelse för sina egna val. Flygpendlingen som Maria Wetterstrands familj sysslar med försvarade hon med att det inte finns några alternativ, båt tar tydligen för lång tid. Att språkröret inte är villigt att göra den uppoffringen för klimatet är alltså okej, medan resten av svenskarna, särskilt affärsresenärerna, tydligen bara är ute och okynnesflyger. Förutom flyget ger sig de gröna på bilen. Höjd bensinskatt, kilometerskatt, stopp för motorvägsbyggen och mer pengar från väg till järnväg vill de ha. Landsbygdens företag och människor får helt enkelt anpassa sig. Snacka om storstads- och överhetsperspektiv. Viljan att lägga sig i går igen på fler områden: "Man kan inte gömma sig
bakom att människor får göra som de vill", sade språkröret Peter Eriksson på
MP:s kongress angående deras förslag att kvotera föräldraförsäkringen. Liberalt? Arbetar för mycket gör människor också, därför vill Miljöpartiet ha arbetstidsförkortning och friår. Någon annan får betala. Antagligen företagen, som Miljöpartiet talar väl om men i nästa stund vill lasta på rätt till heltid och jämställdhetsplaner. Vilken verklighetsuppfattning har de som uppfattar ett sådant politiskt program som liberalt? Man undrar. Men så är det väl inte heller realiteter som vurmen för de(t) gröna bygger på. Bara människor som flytt verkligheten kan komma på idén att förbjuda köpcentrum eller säga stopp till stadsflytten i Kiruna. Symptomatiskt nog säger ingen annan politiker "jag tror" lika ofta som Maria Wetterstrand. Tyvärr är tro som enda grund för politiken inte hållbart.

Ledare: Ledare: Den gröna elitismen