Valdeltagandet har också förändrats över tid. Efter att långsiktigt ha sjunkit från 90 till 80 procent vände det uppåt en smula 2006, till ungefär 82 procent i riksdagsvalet. Deltagandet i kommunalvalet hamnade, som det brukar, ett par procentenheter under.
De stora skillnaderna i valdeltagande finns i stället mellan kommuner, valdistrikt och olika samhällsgrupper. Sveriges Kommuner och landsting, SKL, har i en rapport, "Valdeltagande på valdistriktsnivå", sammanställt valstatistik på lokal nivå. Den visar att Skånekommunerna Lomma och Vellinge var bäst 2006, med valdeltagande över 89 procent. I botten låg Haparanda med knappt 60 procent. Inom Haparanda kommun skiljer det samtidigt 23 procentenheter mellan de valdistrikt som har högst respektive lägst valdeltagande. De många utländska medborgarna är enligt SKL en bidragande orsak till hur valdeltagandet ser ut i Haparanda, eftersom gruppen röstar i mindre utsträckning, relativt sett.
SKL har i en annan rapport, "Rätt att rösta!", tagit fram exempel på hur en kommun kan öka valdeltagandet. God information från kommunen är en viktig punkt. Möjligheter att förtidsrösta, och att få göra sin röst hörd för politikerna på andra sätt, är några andra. Det som gjort att deltagandet i kommunalvalen överlag ändå hållits uppe är dock den gemensamma valdagen: riksdagsvalet fungerar som draglok. Statsvetarna räknar med att valdeltagandet på lokal nivå skulle sjunka med tiotals procentenheter om valdagarna skildes åt. Vilket visar att siffror på valdeltagande inte säger allt om tillståndet i den lokala demokratin. Ett underliggande lägre engagemang för att rösta i kommunal- än i riksdagsval kan bero på att möjligheterna till påverkan och ansvarsutkrävande på det lokala planet ses som för små. Eller att inget av de alternativ som presenteras faller en i smaken. Om folk då ändå slentrianröstar i enlighet med sina sympatier i riksdagsvalet, gynnar det knappast demokratin.