I sommar invigdes The Shard, EU:s högsta skyskrapa, vid Themsen i London. Skyskrapan har 95 våningar och är 309 meter hög.
Av den lokala debatten att döma riskerar The Shard snart att bli EU:s fjärde högsta byggnad, överträffad av tre höghus på Varvet i Luleå.
Jag kan verkligen förstå om vissa som redan bor på Varvet är emot projektet. Höghus skymmer sjöutsikten, de ger skuggningar och det blir alldeles säkert ett förfärligt bankande under själva byggtiden.
Jag brukar vanligtvis inte tillhöra dem som hoppar högt av förtjusning över skyskrapor och annan "modern" enformig arkitektur i glas, plåt och betong. Och jag har helt klart sett vackrare hus än de som Akelius planerar. Men intrycket är ändå att motståndarna förstorar det här projektet bortom alla rimliga proportioner.
En privat entreprenör vill bygga 180 nya lägenheter fördelat på tre huskroppar om 12, 14 respektive 16 våningar. Det är inget som rivs för att ge plats åt det nya. Husen hamnar på en plats i Luleås stadskärna mitt bland andra moderna byggnader.
Det är i stadskärnan som efterfrågan på bostäder är som störst ,och det är exakt den här sortens förtätning som i olika plandokument brukar framhållas som den miljömässigt smartaste.
I motsats till Folkets hus-föreningens förslag på en egen Stalin-skrapa i 44 våningar är höghusen på Varvet inte heller något skrytbygge. Akelius planerar inget monument som uppförs med det tröttsamma argumentet att det ska "sätta Luleå på kartan".
Och till skillnad från när det kommunala bostadsbolaget Lulebo tar en kommersiell risk och bygger svindyra lägenheter på Lulsundsberget är det inte heller skattebetalarnas pengar som äventyras.
I tisdags hölls ett samrådsmöte i Stadshuset. Det är bra att de boende kommer till tals i frågor som rör deras närmiljö. Men bor man i stadskärnan bör man vara förberedd på att stå ut med vissa saker.
Många kommer att ha sovrummen vända mot de nya parkeringsplatserna, påpekade någon, enligt Kurirens referat från mötet i gårdagens tidning. Måste höghusen vara så höga (!), undrade en annan.
Men frågan är om det inte var miljönämndens ordförande Göran Öhman (S) som tog debatten till lägst nivå, när han försökte framställa den upprustade utemiljön i området som ett problem?
"Det låter som en spännande miljö, fast nya sittplatser kanske blir ett tillhåll för berusade personer som inte kommer in på O’Learys. Buskage som låter fint på ritningarna kanske i stället blir till något man känner sig rädd för att gå förbi."
Har Göran Öhman glömt att Luleå har (det förvisso helt orealistiska) målet att växa med 10.000 invånare?
Miljönämnden har redan sagt nej till projektet eftersom det skulle leda till skuggningar, buller och andra hemskheter för de befintliga hyresgästerna i området. Nu är nämndens ordförande orolig för att upprustningen ska göra området attraktivt för a-lagare.
Det är ett uselt argument. En tätare stad är en bättre stad.