Lantbrukarnas riksförbund (LRF), intresse- och lobbygrupp, är på språng med högaffeln. De vill införa ett nytt system av företagande i landet. Systemet går ut på att om deras medlemsföretag lyckas producera varor och gå med vinst är allt frid och fröjd. Producerar de inte eller om det går dåligt skall skattefogdar sändas ut för att driva in pengar från folket.
Dessa krav framfördes i en debatt i Sveriges Radio i veckan och sprids nu även i Norrbotten av intresseorganisationen. Kraven går ut på att en statlig fond skall inrättas där de som får produktionsproblem kan plocka pengar. Det är oklart om LRF vill att pengarna ska tas från välfärdens kärna eller genom utökat skatte-uttag från deras kunder
LRF är en imponerande lobbygrupp. Kanske en av de mest framgångsrika
i Sverige. De lyckades länge hålla tull-
murar runt landet. Producerades det för mycket köpte staten det som inte såldes.
Självklart har vem som helst har rätten att bilda en intresseorganisation och försöka få tag på andra människor skattepengar. LRF såväl som vapenproducenterna. Staten är stor och har mycket pengar så det är helt klart värt att lobba. Det som inte är självklart är att intressegrupperna ska få våra pengar.
Även om LRF försöker göra gällande något annat är bönder företagare som alla andra. Ibland går de dåligt och ibland går det bra. Företagande handlar om risktagande. Går det bra så belönas man - går det dåligt ska inte någon annan betala. Nokias val av operativsystem för telefoner kan också karaktäriseras som en katastrofskörd - ska finska staten stödköpa mobiltelefoner för det?
Alla statliga begränsningar av marknaden har vinnare och förlorare. På matmarknaden är vinnarna som i det här fallet producenterna inom landet. Förlorarna är vi konsumenterna och producenter i fattiga länder. Priserna tas inte ut i butiken utan på skattesedeln.
Slingrande som den kinesiska muren sträcker sig EU:s tullmurar runt Europa. Precis som de svenska tullmurarna en gång gjorde. De som står utanför och kolla upp mot denna mur är bönder i fattiga länder. Dels får de inte sälja sina produkter och skapa en inkomst till sina familjer. Vidare dumpas överskottsproduktion på deras marknader till underpriser vilket konkurrerar ut dem.
Inget hindrar svenska bönderna från att själva gå samman och starta en egen katastroffond som de kan avsätta medel till. Det går kanske inte att förutse vädret men det går att förutse att vädret kommer vara dåligt vissa år och bra vissa år. Företag räkna med att deras produkter inte alltid går hem. Ford "Edsel" har exempelvis blivit synonymt med "fiasko" för den amerikanska allmänheten.
I boken Maten och Makten talar förre statsministern Göran Persson om strukturförändringsbehovet i det svenska landsbruket. Enheterna måste bli större och effektivare. Persson har helt rätt i att strukturförändringar behövs. Det är den klassiska svenska modellen helt enkelt.
Intressegruppers möjlighet att mjölka staten måste få ett slut. Det är förståligt att de försöker men när LRF och andra intressegrupper kommer till staten för att gräva i skattebetalarnas syltburk måste politiken stå där med den stora linjalen och daska dem på fingrarna.