Man ska inte tro på det man ser i tv. Ett tv-program erbjuder bara en liten del av sanningen.
SVT:s uppmärksammade dokumentärserie "Klass 9A" är inget undantag. Upplägget är klassisk dramaturgi: Ett gäng "superpedagoger" kallas in för att ta itu med en problemklass. De lyckas vända skutan, motivera eleverna, höja betygen - och så slutar allt lyckligt.
Att det är lättare att vinna elevers uppmärksamhet om man kommer in som ett nytt, fräscht ansikte, dessutom som omtalad superpedagog; eller att eleverna ökar kraven på sig själva i medvetenhet om att de deltar i ett filmat experiment, är egentligen inte så konstigt. Dessutom har superpedagogerna något som flera av lärarna i programmet saknar: lång erfarenhet
Ändå kommer det fram saker i tv-serien värda att ta till sig för alla som bekymrar sig över svensk skola.
Här finns lärare som undervisar i ämnen de inte är utbildade för. Här finns lärare som klagar på lärarutbildningen. Här finns elever som tillåts halka efter år efter år utan att någon på allvar reagerar. Här sätts betyg som inte speglar kunskapsnivån.
När lärare tillåts undervisa i ämnen de inte behärskar säger det något om hur respekten för läraryrket urholkats. Att ingen skolpolitiker dök upp när lärarfacken i Norrbotten nyligen bjöd in till en diskussion om lärarrollen talar väl för sig själv.
Nedvärderingen av goda ämneskunskaper gäller såväl lärare som elever. Att ha stora kunskaper och kunna lära ut dem har reducerats till en av flera bisaker i läraryrket, som numera består av lika stora delar ordningshållning, socialt arbete och ställföreträdande föräldraskap. Eleverna får i stället för kunskap lära sig att söka kunskaper på egen hand. Här kan man tala om kunskapsförakt.
Kritik av lärarutbildningen är inget nytt: För mycket luftiga teorier i stället för handfasta råd om hur man lär ut. En allmän kravlöshet som drar ner kvalitet och status. Mycket har sagts om detta.
Men få har vågat uttala den enda rimliga slutsatsen: det torde finnas horder av lärare som är måttligt motiverade, föga lämpade och överlag dåligt utbildade eller förberedda för uppgiften. Då hjälper det inte att som flera norrbottniska kommuner ligga bra till vad gäller andel lärare med pedagogisk utbildning.
Kravlösheten på lärarutbildningen går igen i skolan. Är man som lärare dessutom mindre motiverad är det lätt hänt att svårmotiverade elever lämnas därhän. Att lära ut är krävande och ansträngande. Man måste i princip brinna för yrket om man ska orka med.
Något som superpedagogerna ägnar sig åt i programmet är att säga denna typ av sanningar. Sådan konfrontation med sanningen kan vara väldigt obehaglig - men är nödvändig. En av lärarnas viktigaste uppgifter är just att få elever - och föräldrar - att förstå vad som krävs och vilken verklighet som väntar efter skolan. "Snälla" betyg och sänkta krav innebär ingenting annat än lurendrejeri.
Ska skolan lyckas måste den börja med att erkänna sina misslyckanden.