Ledare: Dags för konfrontation

Ett auktoritärt och hotfullt Ryssland ska inte kunna köpa politisk undfallenhet i väst med olja och gas.

STÅ UPP EUROPA. Fler bör höja rösten oftare mot Rysslands aggressiva utrikespolitik.

STÅ UPP EUROPA. Fler bör höja rösten oftare mot Rysslands aggressiva utrikespolitik.

Foto: NIKOLAS GIAKOUMIDIS/AP

Politik2008-08-12 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Krigets första offer är sanningen. Därför måste varje tirad som avfyras från Rysslands och Georgiens politiska ledare under de nu pågående stridigheterna bemötas med skepsis. Krig är politik och propaganda ett viktigt vapen. Någon enkel dramaturgisk uppdelning i god mot ond går inte heller att göra. Konfliktlinjerna i Kaukasus är många och ibland svåra att följa; Georgiens regim
liksom Rysslands inte något demokratiskt föredöme. Däremot råder ingen större tvekan om vad Rysslands politiska mål med kriget i Georgien är; att klämma åt vad man betraktar som en uppstudsig nation inom sin egen intressesfär och samtidigt markera inför omvärlden, framförallt väst, vem som bestämmer i regionen. Ryssland har länge använt alla möjliga medel för att sätta käppar i hjulet för Georgien, ett beteende framprovocerat av det lilla landets ambitioner att närma sig Nato och EU. Rysslands agerande visar här upp ett skrämmande mönster, där framförallt landets stora energiresurser under senare år använts mot grannländerna i utpressningssyfte, på gammalt imperialistiskt manér. Interventionen i Georgien visar att Ryssland inte ens drar sig för krig, om vad man betraktar som ryska intressen står på spel. I ett sådant läge måste väst börja sätta hårt mot hårt. Den europeiska linjen har hittills varit Fredrik Reinfeldts, den på alla områden tillämpade lyssnande linjen, dessutom tillämpad på sämsta tänkbara sätt. Mycket, allt för mycket, har handlat om att hålla Ryssland lugnt, för energins, ekonomins och grannfridens skull. I EU:s relation med Ryssland är det den senare parten som fått diktera villkoren. Visst är det, precis som i fallet med Kina, viktigt med samtal, ömsesidig respekt och eftertanke när man hanterar Ryssland. Men tålamodet måsta ha en gräns. I helgen avstod Fredrik Reinfeldt faktiskt också från att lyssna ett tag. I stället talade han, på sedvanligt sommarmanér i Vaxholm, och för en gångs skull skärpte han också tonen en aning. Reinfeldt krävde klart och tydligt att alla ryska aggressionshandlingar inne i Georgien ska upphöra och de ryska förband som rullat in dras tillbaka. Det är dags för mer av den typen av retorik - från Sveriges och från EU:s sida - som hördes i Reinfeldts tal, och än mer i utrikesminister Carl Bildts uttalande, där han kallade det ryska agerandet för ett "övergrepp". Ett auktoritärt och vapenskramlande Ryssland ska inte kunna köpa sig fri från konfrontation med olja och gas. Dessutom ska Ryssland inte tillåtas invadera svensk debatt, i form av genomruttna och pinsamma försök att plocka inhemska politiska poäng. Som när statsministern tog händelserna i Georgien som ett exempel på de "nya hot" som gör att Sverige så väl behöver den nya FRA-lagen. Ryssland? Ett "nytt" hot? Det krävs nya moderater för att dra den slutsatsen.