Har de svenska myndigheterna och statliga stiftelser fått fnatt? Tror ledningarna att de får handskas med våra skattepengar hur som helst?
För några veckor sedan avslöjades att Tillväxtverket levt rövaren med överdådiga fester på Grand hotell och andra ställen. Näringsminister Annie Lööf (C) tog generaldirektören Christina Lugnet i örat och sparkade henne från tjänsten.
En vecka senare visade det sig att även näringsministern festat till med andra centerpartister och låtit notan betalas av departementet, det vill säga skattebetalarna.
Och nu är det dags igen. Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) har gått på krogen många gånger. Miljontals kronor har festats upp. På tre år har exempelvis festfixaren Micael Bindefeld fått 9,3 miljoner kronor av stiftelsen för att ordna olika typer av tillställningar. När SSF fyllde 15 år kostade festen drygt två miljoner kronor.
Det märkliga i kråksången är att Micael Bindefeld fått uppdraget utan att någon upphandling skett. Avtalet har aldrig diarieförts.
När Dagens Nyheter, som undersökt hela den här sorgliga historien, letat efter material har tidningen funnit ofullständiga fakturor utan specifikation vad som ligger bakom fakturorna. På en stod: "Stadshuset 1.888.000 ". Specifikationerna har mörkats och finns inte längre.
- Jag kan inte hitta dem, säger vd Lars Rask till DN.
Så bekvämt.
Lars Rask skyller det hela på styrelsen. "Det var styrelsen som ville ha Bindefeld". Och tillägger: "Det jag kan ångra är att jag inte varnade styrelsen för att man måste upphandla ett sådant här avtal".
Man tror knappt sina öron. En styrelse för en statlig stiftelse borde väl veta vad som gäller, vilka upphandlingsregler som måste till. Det är en bortförklaring som inte är värt ett ruttet lingon.
Styrelseordföranden Ulla-Britt Fräjdin Hellqvist beklagar att det inte gjordes någon upphandling. Hon försvarar festen i Blå hallen i Stadshuset för 500 personer eftersom SSF ville "hedra forskarna och andra som har jobbat i våra kretsar". Men 500 personer! Och med landshövdingar, direktörer, ministrar och journalister bland gästerna. Kostnaden för varje gäst blev drygt 4.000 kronor. Ulla-Britt Fräjdin Hellqvist har mage att tillägga:
- Om det uppfattas som excesser är det väldigt tråkigt.
Det är excesser! Men det tycks som om man förlorar allt vett och förnuft i sina höga positioner, som om de har all rätt i världen att handskas med skattemedel som om det vore deras egna pengar. Nej, förresten, vi tror nog att de är betydligt försiktigare med de egna privata pengarna!
Skatteverket tillåter arbetsgivaren att bjuda de anställda på en bulle till kaffet. Men för Christina Lugnet, Lars Rask, Ulla-Britt Fräjdin Hellqvist och andra höjdare i offentligheten gäller tydligen helt andra regler. Här handlar det om helt andra bullar.
Det är dags för näringsminister Annie Lööf att ta fram avskedsblanketterna igen och på dem ska stå Lars Rasks namn och hela styrelsen för SSF.