Ledare: Bryt linjen

Om alliansen ska kunna vinna nästa val krävs nya visioner och ett tydligare ledarskap.

REPRIS. Gårdagens regeringsförklaring från Fredrik Reinfeldt (m) lät i mycket som tidigare års.

REPRIS. Gårdagens regeringsförklaring från Fredrik Reinfeldt (m) lät i mycket som tidigare års.

Foto: PONTUS LUNDAHL/Scanpix

Politik2008-09-17 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Fredrik Reinfeldt (m) och hans regering håller på sin arbetslinje. Därmed lät gårdagens regeringsförklaring som en repris av de tidigare. Dels är det jobben som gäller, och fortsatt marsch framåt enligt parollen "från utanförskap till arbete". Dels handlar det om att upprätthålla god ordning på de offentliga finanserna för att uppvisa regeringsduglighet. I mycket har detta varit en framgångsrik politik. Regeringens reformer för att göra det mer lönsamt att arbeta har gett den arbetsmarknad som blomstrat under högkonjunkturen en extra skjuts. Fler har fått möjlighet till egen försörjning och jobbskatteavdraget har gett många mer pengar i plånböckerna. I och med det tredje steg i jobbskatteavdraget som nu införs kommer en anställd med en månadslön på 19.000 kronor att ha fått drygt 1.100 kronor mer i månaden sedan alliansregeringen tillträde. Det är sköna slantar, som känns. Och i finansminister Anders Borg (m) har regeringen en trovärdig försvarare av ekonomisk återhållsamhet och ordning och reda i de offentliga finanserna. Ändå är det än så länge Mona Sahlin som har mest anledning att le. Senaste undersökningen från Synovate visar att de borgerliga partierna sedan valet 2006 tappat över 200.000 sympatisörer till socialdemokraterna, vilka nu tronar på 45,2 procents opinionsstöd. Den enda opinionsmätning som räknas är förvisso den som sker på valdagen. Men för att återupprepa sin seger krävs det nytänkande från Fredrik Reinfeldt och hans kumpaner. Socialdemokraterna kommer inte att upprepa misstaget att glömma bort jobben i nästa valrörelse. Och budgetbalans och en sammansvetsad allians är inte några säkra vinnarkort. Alliansen har inte längre nyhetens behag och ordning och reda på finanserna ses numera som en självklarhet. Regeringsduglighet kan bli en avgörande fråga om det rödgröna samarbetet börjar implodera, men att bara hoppas på det vore väl defensivt. Ett väl utfört arbete räcker inte heller. Väljarna är framåtblickande och inför nästa val behövs nya visioner. En välkommen sådan vore om borgerligheten mer började betona det frihetliga arv den har att förvalta; om individens oberoende och självständighet, som en kontrast till socialdemokratins trygghetsmässande och stora tilltro till byråkratskötta åtgärdsprogram. En annan välkommen förändring vore en omläggning av Fredrik Reinfeldts lyssnande ledarskap. Markeringar av alliansens samstämmighet är viktiga men måste inte uttryckas av ständigt gemensamma utspel från de fyra partiledarna. Fredrik Reinfeldt borde i större utsträckning tala med regerings- och alliansledarens självklara röst. Trots allt var det hans trygga stämma som ledde alliansen till seger. Och det hänger mycket på honom om det ska bli en favorit i repris.