Kungen gör rätt i att inte dela ut Världsnaturfondens pris Årets Miljöhjälte i år. Ingen som kan sin nutidshistoria betvivlar kungens miljöengagemang, men det är inte hans uppgift att belöna människor för deras lagbrott. Nyhetsrapporteringens fokus på kungens val gör också att flera viktiga frågor i ärendet förbises.
Att Greenpeace premierar lagbrott i flera olika former är känt sedan länge. Världsnaturfonden har dock varit ett städat miljöalternativ för de människor som anser att natur och miljö är viktigt, men som vill verka för dessa värden inom lagliga ramar. Det är tragiskt att den tiden nu verkar vara förbi. Det gagnar ingen, allra minst djur och natur.
Årets vinnare är en ung fältbiolog som profilerat sig i kampen mot ett kalkbrott på Gotland. Vad WWF belönar med sitt pris i år är inte ett positivt engagemang som med sin energi inspirerar andra att leva ett bättre liv. Tvärtom skänker man glans och ära åt ett beteende som är destruktivt och lagvidrigt. Därigenom uppmuntrar WWF även andra att anamma samma skadliga beteende.
Civil olydnad, som kalkbrottsdemonstranterna kallar sin verksamhet, är i sig varken gott eller ont. Värdet bestäms av samhället det utförs i. I ett ont samhälle kan civil olydnad närmast vara att betrakta som ett moraliskt tvingande alternativ, medan det i ett gott samhälle kan innebära att man bara tar sig rätt på andras bekostnad. Det här handlar om det senare slaget och det är djupt skadligt för samhället.
Världsnaturfonden delar ut priset tillsammans med Minplanet, en internetsida som drivs av Världsnaturfonden i samarbete med Trygg-Hansa och Kalmar kommun. Dessa har nu åtskilligt att svara för.
Trygg-Hansas vd Michael Holliday-Williams bör svara på om det går att lita på att försäkringsjätten själv följer exempelvis försäkringsavtalslagen. De är med och prisar lagbrott. Det är inte självklart att de inte har reserverat samma undantagsrätt för sig själva. Är det okej att bryta mot lagen så länge det inte skadar egendom som är försäkrad hos Trygg-Hansa?
I Kalmar bör bland andra Johan Persson (S), kommunstyrelsens ordförande, fundera på kommunens uppgifter och om man har legitimitet och förtroende för verksamheten. Kommunen har prisat aktivitet som är i strid med rikets lagar. Var går då gränsen i Kalmar kommun? Är det också lovvärt att bryta mot kommunalskattereglerna? Mot lokala miljötillstånd?
Sverige är ett rättssamhälle, vilket vi ska vara glada för. Det ställer också krav på medborgarna att inte ta lagen i egna händer. Alla ska vara lika inför lagen. Det är inget som Kalmar kommun får eller bör ändra på. Företag kan bojkottas, det kan inte kommuner. En kommun måste behandla alla likadant.
Exemplet Trygg-Hansa och Kalmar bör tjäna som ett varnande exempel. Företag, myndigheter och kommuner bör inte samarbeta med organisationer som har annan agenda än den egna. I förlängningen riskerar man att förledas in i handlade som kan leda till att legitimiteten i kärnverksamheten kan ifrågasättas. Vår opolitiske kung var den ende som såg den politiska bomben.