Näringsminister Maud Olofsson (C) vill ha en innovationsstrategi för Sverige. Företrädare för stat, näringsliv, akademi med flera ska samlas till träffar runtom i landet och hjälpa henne att ta fram en.
"Innovation" är ett modeord och, som sådana brukar vara, luddigt. Hur idéer kan bli pengar, är ett sätt att definiera det. Maud Olofsson har gjort klart att hennes initiativ inte bara handlar om att uppfinna nya "mojänger", utan om ett brett anslag med sikte på att göra Sverige mer konkurrenskraftigt inom alla sektorer för varu- och tjänsteproduktion.
Sverige ska bli attraktivt för internationella storföretag; underlätta för små företag att växa; och omsätta fler idéer i produkter och affärer. I ett större perspektiv handlar det om det gamla vanliga: att skapa tillväxt och jobb. Så även om innovationspolitik låter nydanande rör det sig i mycket om klassisk näringspolitik.
Maud Olofsson är övertygad om att när alla samhällssektorer träffas till "kreativa samtal", då blir det någonting gjort. Men utmärkande för näringspolitiken är att det brukar bli mycket prat och lite verkstad. Politiska initiativ återkommer i form av strategier och program, men utmynnar sällan i mer än så. Den slutprodukt Maud Olofsson hoppas på, löper stor risk att förbli i pappersformat.
Och ibland, som med det nybildade statliga innovationsbolaget för Norrland, hade det varit lika bra.
Vill regeringen göra något handfast som faktiskt får effekt på konkurrenskraften går det dock att agera direkt: genom att göra det billigare och enklare att driva företag i Sverige.
De höga arbetsgivaravgifterna är ett återkommande klagomål från företagarna. Detsamma gäller regelkrånglet. Regeringens förenklingsarbete går trögt. Målet var 25 procent mindre krångel men hittills har det bara blivit sju procent. Initiativ på andra politikområden leder till nya krav på inrapportering och tillstånd för företagare. Här finns mycket regeringen kan göra.
Annat har regeringen redan gjort, som till exempel att bryta upp offentliga monopol och öppna upp för privat företagande. Fler än staten skulle kunna göra samma sak.
En rapport från Svenskt Näringsliv visar att kommuner och landsting ökat sin upphandling från näringslivet de senaste åren, men det varierar stort över landet. I Stockholms län upphandlas ungefär en fjärdedel av den kommunala verksamheten, medan siffran endast är fem och en halv procent i Norrbotten, näst minst i landet. För Norrbottens landsting rör det sig om två procent, resten bedrivs i egen regi.
Svenskt Näringsliv konstaterar att "kommuner där den privata sektorn dominerar arbetsmarknaden uppvisar i genomsnitt en klart högre befolkningstillväxt. En av anledningarna är att kommuner med många olika arbetsgivare ofta är betydligt attraktivare som bostadsort."
Det är viktig läsning för de norrbottniska politiker som med ljus och lykta söker nya idéer om hur man kan locka inflyttare.