LEDARE: Ledare: Bra med mera bråk

När Luleås kommunsossar förra året ville genomföra olika entreprenadlösningar fick de känna av den fackliga vreden. Det lär bli mer av den varan på lördag. Förra gången var det bland andra företrädare för Kommunal som gick i taket. Den här gången tänker Lärarförbundet ställa Luleås politiker mot väggen. Planerade neddragningar inom skolan ska diskuteras under en paneldebatt i Pontushallen. Den som söker sig dit får uppleva hur det som kallas facklig-politisk samverkan inte alltid är friktionsfritt. Faktum är att banden mellan politiker och fackförbund ser lösare ut än på länge. IF Metalls omdiskuterade uppgörelse med arbetsgivarna fick Mona Sahlin (S) att reagera starkt. "Man riskerar det som är den svenska modellen", sade hon i Ekot (4/3). Inom LO-familjen blev det också bråk. Men det som kan visa sig bli en verklig spik i kistan för den samverkansmodell som kommit att kallas "svensk", är gårdagens besked att LO och Svenskt Näringsliv inte lyckats göra upp om ett nytt huvudavtal för svensk arbetsmarknad. "Det är djupt beklagligt att facken nu har visat att de saknar kraft och förmåga till det nytänkande som krävs för att anpassa den svenska modellen till dagens och morgondagens förutsättningar", sade Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen. Enligt henne var facken inte tillräckligt tillmötesgående gentemot arbetsgivarnas krav på förändrade turordningsregler och begränsningar av konflikträtten. Räkna med att fackets företrädare har en annan version. Räkna också med många bekymrade miner och klagomål på hur parterna avstått från att ta sitt ansvar. Sådan blev reaktionen efter sammanbrottet i förhandlingarna mellan regeringen och oppositionen om energipolitiken. Även där hoppades många på en stor, långsiktigt hållbar uppgörelse, efter att händer sträckts ut över den blockpolitiska gränsen. Och även där blev det noll och intet i utdelning. Socialdemokraterna splittras av kärnkraftsfrågan, fackfolket inom IF Metall och Mona Sahlin är inte överens här heller. Så då var det enklare att dra sig ur och skylla på regeringen. Men frågan är hur ledsna vi egentligen ska vara. En rödgrönt urvattnad kärnkraftskompromiss hade antagligen inte varit värd ett vitten. Och 2009 känns en modell där toppstyrda jätteorganisationer gör upp ovanför huvudena på företagare och arbetstagare inte direkt modern. Kompromiss, konsensus och korporativa system har ett pris. Makten flyttas från den enskilde till makthavares slutna rum. Stela former skapas där den som inte passar in står maktlös. Säkert känner många att en föråldrad modell ändå kan erbjuda viss trygghet, särskilt i dessa kristider. Men kriser innebär också möjligheter, brukar
terapeuterna säga. Kanske är ett rejält storgräl precis vad Sverige behöver.

Ledare: Ledare: Bra med mera bråk