I dag arrangeras Regnbågsdagen i Luleå - en kunskapsdag för HBT-frågor. Ett bra initiativ! Det ska finnas en framtid för alla och det finns goda själ till att uppmärksamma HBT-personers livsvillkor i Norrbotten.
Vad man kan vända sig mot är motivet bakom: "För att Norrbotten ska upplevas som mer attraktivt och för att stärka
varumärket Luleå, samt för att locka fler studenter till Luleå."
Regnbågsdagen arrangeras alltså i första hand inte för att stödja HBT-personer utan för att politikerna tror att det är ekonomiskt lönsamt.
Tankegångarna känns igen. Det är nämligen inte bara Norrbotten som har drabbats av Florida-sjukan.
Sedan den amerikanske forskaren Richard Floridas "The Rise of the Creative Class" publicerades måste det ha slagits världsrekord i antal överentusiastiska power point-presentationer för kommunanställda.
Den bärande tanken i Floridas teori är att "den kreativa klassen", bestående av forskare, konstnärer, journalister, designers och andra med skapande yrken, är den ledande ekonomiska kraften i det postindustriella samhället. Det är inom de sektorerna jobben skapas snarare än vid det löpande bandet.
Förmågan att locka till sig den kreativa klassen är därför av avgörande betydelse för att en kommun eller region ska bli framgångsrik. Enligt Florida är hög tolerans mot homosexuella en av indikationerna på att en plats är kreativ, och det kan vara en anledning till att Luleås politiker hävdar att Regnbågsdagen hjälper till att "stärka varumärket".
Det talas med stora bokstäver om "kulturella och kreativa näringar" i visioner och planer. I Luleå anordnas just nu en ljusfestival för att vi ska bli "10.000 fler". Och Norrbottens skattebetalare både äger och delar årligen ut miljonsubventioner till skivbolag och filmbolag för att musiker och filmskapare inte ska flytta från länet.
Medan Norrbotten satsar enorma summor på att marknadsföra sig som ett kreativt och kulturellt län verkar det som att tankarna om den kreativa sektorns betydelse börjar ifrågasättas.
Jag läser en kolumn av David Brooks
i New York Times som handlar om ekonomiprofessorn Tyler Cowens bok The Great Stagnation. Cowen hävdar att upplevelseekonomin inte i närheten generar så många jobb som den traditionella industrin gjorde.
"Bilindustrin skapade miljoner jobb, Facebook sysselsätter 2.000 personer, Twitter 300 och Ebay ungefär 17.000. Det behövs bara 14.000 personer för att tillverka och sälja Ipods, men den enheten eliminerar arbetstillfällen för dem som tillverkar och distribuerar CD-skivor, vilket potentiellt leder till färre jobb. Med andra ord, många av dagens teknologiska genombrott producerar massor utav lycka, men överraskande lite ekonomisk aktivitet", skriver Brooks (min översättning).
De stora förlorarna under den ekonomiska krisen har dessutom varit "den kreativa kärnan" av journalister, musikarbetare och bokförläggare.
Något att tänka på för beslutsfattarna i Norrbotten som nu verkar styra länet mot att bli en idealplats för dem som arbetar med något skapande vid Macbooken, använder Twitter, handlar vintage-kläder, spelar Wordfeud och lyssnar på indiepop.
Norrbotten vill bli hippt, öppet och kreativt. Precis som alla andra regioner.