I går var det Folkpartiets dag att äntra manegen. Men Jan Björklunds fram-
trädande överskuggades av två andra akrobatiska nummer.
1. Statsministern är villig att släppa in Gustav Fridolin och Åsa Romson i regeringen.
2. Ledande centerpartister vill att partiet lämnar alliansen.
Reinfeldts invit till Miljöpartiet är inte alls ologisk. I våras gjorde man en gemensam överenskommelse om migrationspolitiken. Miljöpartiet samarbetar redan med de allianspartierna i många av landets kommuner. Och i grannlandet Finland ingår De gröna för andra mandatperioden i rad i en regering tillsammans med alliansens systerpartier.
Annars tycker jag att Fridolin och Romson under sin korta tid som språkrör ganska tydligt har profilerat sig till vänster om Maria Wetterstrand och Peter Eriksson.
Tidigare näringsministern Björn Rosengrens tes var ju att Socialdemokraterna måste använda en socialistisk retorik men föra en borgerlig politik. Kanske har Fridolin och Romson nått en liknande slutsats?
Vänsterretoriken kan vara ett smart sätt att sätta större press på regeringen. Blir man inbjudna till ett regeringssamarbete kan man med rätta ställa stora krav.
Enligt Expressen ska nu Svenskt Näringsliv försöka hitta gemensamma samarbetspunkter mellan regeringen och de gröna. Det återstår att se om det ger en plats i regeringen.
Den andra storyn då, den med de flyende centerpartisterna?
Ja, vad ska man säga. Hade det inte varit för alliansen är jag inte säker på att Centerpartiet haft några riksdagsposter överhuvudtaget.
Visst är det ett allvarligt problem att de borgerliga partierna gyttrat ihop sig i
mitten. Men att återgå till rollen som ett passivt stödparti till Socialdemokratin? Är det verkligen vad ni vill?
Det är inte heller helt omöjligt att profilera sig inom allianssamarbetet. Det har inte minst Folkpartiet bevisat. Därför tycker jag att både Centerpartiet och Kristdemokraterna borde försöka ta lärdom av Jan Björklund.
Med skolan som tydlig profilfråga har nämligen FP undvikit den stora väljarflykten till Moderaterna. Visserligen tappade man någon halvprocent i väljarstöd det senaste riksdagsvalet men raset är betydligt mindre än inom de andra småpartierna.
Gårdagens huvudtalare Jan Björklund bjöd inte på några stora överraskningar. Han vill införa kinesiska redan från grundskolan och locka fler välutbildade ut-
länningar till Sverige.
Två förslag som det är svårt att se något negativt med, även om man kan tycka att det finns större problem i den svenska skolan än att för få elever lär sig kinesiska.
Dessutom är FP villiga att placera en militär brigad på Gotland. Utspelet gjordes nog inte bara för att bli populär bland gotlänningarna.
Tvärtom, idag när Ryssland utökar sin försvarsbudget med 50-60 procent framstår det som ett solklart misstag att avmilitarisera Gotland, med sitt strategiska läge mitt i Östersjön.
Se där, ännu en Björklundsk profilfråga!
Jag tror att både Centerpartiet och Kristdemokraterna skulle tjäna på att anamma lite av Björklunds tydlighet.
Att vara partiledare handlar inte bara om att försiktigt balansera på lina.