Ekonomiska bekymmer skylls gärna på den alltför snåla staten. Kommunal självstyrelse gillar man, kommunal självförsörjning står inte lika högt i kurs. I dåliga tider kräver kommunerna mer pengar för att "välfärden urholkas" annars. I något bättre tider (de tycks aldrig vara tillräckligt goda) är motivet att kunna erbjuda "fler händer" i vården och skolan. Men om nu staten skulle öppna kassakistan och låta statsbidragen regna över Norrbottens kommuner, skulle kommunmedborgarna då märka av någon större skillnad i sin vardag? Skulle det bli fler vårdbiträden, lärare och snöskottare ute i verksamheterna? Antagligen inte. Risken är stor att pengarna fastnar någon annanstans, enligt vad tre ekonomer kommit fram till i en ny rapport från forskningsinstitutet IFAU, Uppsala. De tre ekonomerna har studerat vad som händer med antalet anställda inom skola, barnomsorg, äldreomsorg respektive central administration i 167 kommuner när statsbidragen ökar. Undersökningen visar att den enda statistiskt säkerställda ökningen sker i sektorn administration. I detta fall rör det sig om generella statsbidrag. Men det är inte säkert att riktade bidrag till en viss sektor skulle ge ett annat resultat. Även i det fallet har kommunerna stor frihet att använda pengarna som de önskar.
Varför det blir så här har rapportförfattarna inget säkert svar på. En hypotes är att kommunala tjänstemän har mycket makt över hur pengarna används och ser till att gynna sin egen arbetssituation.
Byråkratier har dessutom en naturlig tendens att växa.
Nu behöver inte fler byråkrater alltid vara fel. Ibland skärs det ned i offentlig
administration på ett ogenomtänkt sätt, vilket får till effekt att kontroll och uppföljning blir lidande. Då ökar risken för alltifrån slarv till rena bedrägerier med våra skattepengar.