Till slut fick de i alla fall ihop en skuggbudget, Socialdemokraterna. Läckorna från riksdagsgruppen har visat att det har varit långtifrån det lättaste att få till stånd.
"Vi har en idé för Sverige efter nästa skattesänkning" sa Håkan Juholt under presskonferensen från Rosenbad.
Ja, de har en idé. Socialdemokraterna vill höja världens högsta skatt med 20 miljarder kronor.
Glöm alla tjusiga tal om förnyelse. För Socialdemokraterna är större stat och högre skatter lösningen på alla problem. Den här gången ska höjda skatter bland annat "skapa jobb".
Svartjobb får man i sådana fall förutsätta att de menar. Socialdemokraterna föreslår nämligen bland annat halverat rutavdrag, högre arbetsgivaravgifter för unga, höjd a-kassa och nej till avskaffad restaurangmoms. Vidare vill man på gammalt planekonomiskt manér att statliga riskkapitalfonder ska styra näringslivet i "innovativ" riktning.
I partiets egna valanalyser har man kommit fram till att den misslyckade jobbpolitiken var anledningen till att man förra hösten gjorde sitt sämsta val sedan rösträtten infördes. Ändå är det just en trovärdig jobbpolitik som återigen saknas i höstens skuggbudget.
Visst, ett litet framsteg är det från den rödgröna tiden. De flesta får nu till exempel behålla sina jobbskatteavdrag. Vidare är fastighetsskatten och förmögenhetsskatten borttagen. Och medan Socialdemokraterna tidigare helt har avvisat rut-avdraget, vill man nu att vissa (barnfamiljer och pensionärer) ska få behålla det, bara de lovar att inte använda det för mycket!
Särskilt dålig är skuggbudgeten faktiskt ur ett Norrbottensperspektiv, trots att Norrbotniabanan pliktskyldigt nämns i en bisats. Samtidigt som Socialdemokraterna vill bygga ut tunnelbanan i Stockholm vill man införa kilometerskatt för långtradare. Norrbottens företagare behöver bättre villkor, inte sämre!
Man kallar budgeten "På väg mot en kunskapsbaserad ekonomi". Det låter fint, men på det hela taget känns S-budgeten hafsig och slafsigt påkommen. Jag tror att många socialdemokrater hade betydligt högre förväntningar.
Ta bara kulturen som ett exempel. Trots Håkan Juholts ihärdiga försök att profilera sig som kulturelitens riddare satsar Socialdemokraterna bara 2,5 procent mer än alliansregeringen på kultursektorn, och de satsningarna reserveras till barnfilm och fritt inträde till statliga museer.
Håkan Juholt är en skicklig retoriker. Med darrande stämma har han beskrivit Sverige som en ojämlik misär präglad av massarbetslöshet och barnfattigdom.
Under sin korta period som partiledare har han slängt ur sig frikostiga löften om 15 miljarder till att bekämpa barnfattigdomen och "tiotals miljarder till välfärden". Av dessa utfästelser blev det inget.
Däremot blev det sänkt jobbskatteavdrag. Höjd a-kassa. Höjd arbetsgivaravgift för unga. Samt nej till sänkt restaurangmoms.
Socialdemokraterna skruvar upp volymen men kör bidragslinjen på repeat.