Så är det naturligtvis. Men så är det å andra sidan med alla kulturer. Ändå har mångkulturalisterna inga problem med att avgränsa, definiera och hylla en mängd olika kulturer. Men att göra detsamma med svensk kultur leder till anklagelser om kulturfascism, därför måste den förbli löslig och flytande.
När någon försöker fylla begreppet med innehåll blir det alltid extremt politiskt korrekta tirader, som att det inkluderande är vad som utmärker svenskheten. Slutsatsen blir att svensk kultur är öppen, andra kulturer slutna, ja lite efterblivna. Så landar mångkulturalismen i en närmast nedlåtande syn på de många "andra" kulturer som den utger sig för att försvara.
Det mångkulturella angreppssättet har i stället för att integrera medfört att människor i debatten har klumpats ihop i minoritetsgrupper, vars särat har betonats. Det har på ett olyckligt sätt förstärkt det vi-och-dom-tänkande som Sverigedemokraterna lever på. Aldrig blir detta tänkande så synligt som i diskussionen om integration. Bristande integration har blivit en populär bortförklaring att dölja politiska misslyckanden med. Omhändertagandefilosofin och bidragslinjen har förvisso varit förödande, men inte bara i mottagandet av flyktinginvandrare, utan i hela den socialdemokratiska välfärdspolitiken. Här finns det all anledning att minska integrationen, och undvika att människor från andra länder anammar den helsvenniga traditionen att som arbetsför människa leva på det offentliga. Märk väl att Sverigedemokraterna inte har något emot vidlyftig bidragspolitik, så länge den riktas mot i deras ögon riktiga svenskar. Samtidigt går det inte att blunda för de extra svårigheter som vissa människor upplever i samhället på grund av svårigheter med språk och ibland ren diskriminering. I många fall beror problemen dock på skatter och regler som blockerar och förstör drivkrafter till arbete och företagande. Så här finns många hinder att riva på ett sätt som gynnar alla. Sedan gäller naturligtvis för envar, oavsett bakgrund, en skyldighet att ta vara på möjligheterna - för möjligheter finns. Sverige är faktiskt inte ett land med bara stängda dörrar.