Det blev en svart måndag i Norrbottenstrafiken.
32 personer skadades och en omkom. Och på tisdagen vårdades fortfarande 13 personer på Sunderby sjukhus.
"Jag kan inte påminna mig att vi har haft så här många olyckor på en och samma dag någonsin i Luleå. Och då har jag jobbat här sedan 1975", sade vakthavande polisbefäl UIf Suup till Kuriren.
Norrbottningarna besitter förmodligen mer kunskap om riskerna med snö och kyla väder än några andra svenskar. Men att folk inte håller avståndet eller gör idiotiska omkörningar är inte Trafikverkets, kommunens eller någon annans fel.
Det är inte varje dag det är minus 27 OCH snöoväder.
Men varför plogades inte E4:an på morgonen?
Det går alltid i efterhand att hitta saker som hade kunnat göras annorlunda och bättre. Ingen krisberedskap i världen kan dock hindra effekterna som ett ordentligt oväder för med sig. Men samhället kan lindra skadorna.
Efter tsunamikatastrofen 2004 insåg riksdagen att Sveriges krisberedskap behövde förbättras. En ny lag om kommunernas och landstingens krisberedskap trädde i kraft 2006. Det upprättades ett särskilt ekonomiskt anslag för att kommuner, landsting och myndigheter skulle börja prioritera dessa frågor.
2009 bildades dessutom en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som fick till uppgift att utveckla och stödja samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser.
Hur har det gått?
Att döma av MSB:s senaste uppföljningsrapport så har det gått dåligt. "Kommunuppföljningen 2010" om kommunernas arbete med krishantering är dyster läsning.
Enkätsvaren visar att enbart 107 av Sveriges 290 kommuner själva bedömer att de når målen om hur risker och sårbarheter ska undanröjas och hur konsekvenserna av allvarligare händelser ska hanteras.
Det vilar ett tungt ansvar på kommunerna. Men också på den myndighet som ska stötta dem i arbetet.
Krishanteringsspecialisten Johan Färm riktade i höstas kritik mot MSB i två debattartiklar på SvD Brännpunkt (10/9 och 13/9).
"Sverige har genomgått ett antal större kriser under de senaste åren. Estonia, tsunamin, stormarna Gudrun och Per för att nämna några. Gemensamt för alla är att det i utredningarna efteråt har visats på två mycket stora brister i det svenska krishanteringssystemet. Brist på samordning och avsaknad av ansvarstagande myndighet. Den andra kan antas vara en orsak till den första", skrev Färm.
"Riksdagen har uppmärksammat detta och riktat lagkrav samt anslagit särskilda medel för att stärka arbetet med den svenska krishanteringen. Detta gjordes redan 2006. Sedan dess har nästan två miljarder kronor delats ut till kommunerna, räknar man in landsting och myndigheter blir det betydligt mer. Men väldigt lite har hänt."
Att bara strö pengar över kommunerna fungerar inte. Det är dags att vi börjar kräva ansvar för krisberedskapen.