"I regeringsorganet Norrbottens-Kuriren (M) 10 maj framställs alla som har pläderat för samtal och fredliga förhandlingar i Libyen som ett gäng demokratiskt tvivelaktiga figurer", skriver han.
Minnet är tyvärr kort. Det var ingen mindre än Abrahamsson själv som lyfte fram ett gäng tvivelaktiga figurer, med Gaddafi-kramaren Hugo Chavez i spetsen, som fredliga krafter som (till skillnad från FN) verkar för medling och förhandling.
Och "regeringsorganet Norrbottens-Kuriren" sedan. Lägg av, jag har arbetat på Kuriren i lite drygt en vecka! I ärlighetens namn kan väl ingen av mina åtta huvudledare hittills beskyllas för att ingå i någon hyllningskör till regeringen?
Längre ner i texten saluför han dessutom den udda åsikten att Sverige bör anpassa sin utrikespolitik efter den terrorist som sprängde sig själv i luften i Stockholms julhandel 2010.
"Den mer militaristiska och Nato-orienterade utrikespolitiken exponerar Sverige och svenska folket för nya faror."
Fegt och ömkligt så det förslår. Innan Abrahamsson till sist stänger dörren och springer ut genom bakvägen piper han till med "bombhöger!"
Ja, ja. Den som inte har mod måste ha ben.
Dessvärre verkar samma ryggradslösa hållning vara typisk för Socialdemokraterna av i dag. Från att först ha velat skynda på insatsen kräver nu partiledningen att Sverige drar sig ur det FN-sanktionerade Libyen-uppdraget före den 1 juli. Oavsett om masslakten av civila har upphört eller inte.
Den nuvarande S-inriktningen har förståeligt nog stött på högljudd kritik, och inte bara från "bombhögern".
Förre utrikesministern Jan Eliasson sa till SVT:s Aktuellt den 6 maj "Det är självklart att man låter verkligheten styra innan några beslut fattas." SSU:s förbundsordförande Jytte Guteland har i flera debattartiklar uttryckt sin förvåning över att Juholt låser sitt ställningstagande. Herregud, till och med Peter Eriksson (MP) har ju kritiserat Socialdemokraterna för att hålla en alltför defensiv linje i Libyen!
Att i det här läget skjuta över ansvaret till andra länder är oansvarigt och oförsvarbart. Hur skulle dessa länder reagera i ett skede där Sverige skulle behöva deras hjälp? Enligt Olov Abrahamsson på NSD visar dock färska Sifo-siffror att inte mindre än 70 procent av Sveriges befolkning är emot eller tveksamma till en förlängning av uppdraget. Nämen så passande! Kanske är det dessa siffror som fått styra partiets kovändning?
Socialdemokraternas ställningstagande stinker av populism och naivitet. Man vill inte delta i den FN-sanktionerade militära operationen, men man vill göra något annat - ännu oklart vad. Jag har en idé: Varför inte återanvända ett baktalat S-förslag från i höstas och skicka ner några butlers som kan ge libyerna tid att älska och skratta? Allt är ju bättre än bomber.
För att citera Abrahamssons ledare från den 7 maj: "Alternativet till bomberna är inte att vara att vara passiv åskådare. Det går att stödja civilbefolkning och opposition på andra sätt."
Jag vet precis vem jag skulle vilja skicka ner till Libyen för att ta tag i den uppgiften.