Inför den första omgången av valet i Egypten intervjuades i Sveriges Radio en kvinnlig kandidat som sa att hon tyckte det var viktigt att även sådana som såg ut som hon ställde upp.
Det vill säga, sådana i kläder som kvinnor normalt bär i Europa, Östasien och Amerika. Och sådana kläder som för inte länge sedan var det vanliga bland kvinnor i Egypten, bara de befann sig en bit upp på samhällsstegen.
Men så är inte längre fallet.
Sedan ett par årtionden var nämligen trenden att kvinnor när de uppträdde i offentligheten täckte sig i mycket tyg, för att markera sin muslimska identitet - i protest mot regimen. Kvinnorna förnyade de äldre sederna för att trotsa en överhet som sedan 1800-talet klätt kvinnor "västerländskt" för att visa sin modernitet.
Överheten, först kungamakten, och sedan militärregimen, sågs som förtryckande, hycklande svikare. I den arabiska vårens spår har följt val i Tunisien, Marocko och nu i Egypten. Överallt segrar partier som hänvisar till islam. De säger sig vilja ha mera ekonomisk rättvisa, mera frihet, bättre stöd för de mänskliga rättigheterna. FN har i en rad rapporter, sammanställda av arabisk expertis, slagit fast att en bättre ställning för kvinnan är nyckeln framför andra till en bättre utveckling i arabvärlden. Ty kvinnorna här har sämre möjligheter än medsystrar på andra håll.
Det finns mycket som är likt i kvinnokampen jorden runt. Men också egenheter.
Problemet i stora delar av islams värld är att kvinnors emancipation drivits av krafter som nu diskrediterats.
När Egypten var kungarike såg hovets damer ut som sina västliga kolleger. När kung Faruk störtats 1952 följde presidenthustrurna Aisha, Tahia, Jehan och senast Suzanne som första damer.
Inte en islamisk slöja så långt ögat kunde nå.
Dessa kvinnor brukade ta på sig uppgiften att främja barns och kvinnors rättigheter - medan deras makar lät säkerhetsorganen fängsla, misshandla och döda motståndare, bland våldsamma extremister, Muslimska brödraskapet och bland liberaler som inget annat krävde än fria och rättvisa val. Preliminärt sägs nu att Muslimska brödraskapet fått 40 procent av rösterna i Egypten och att salafisterna, som är än mer extrema, kan få 20 procent.
Framtiden för arabvärldens kvinnor blir beroende av genomslaget för kvinnosaken i rörelser som dessa.
För islamisterna är kvinnan sannerligen inte bara ett poem, någon att skydda och hylla, utan även ett modernt problem, för att citera Zarah Leander i "Vill ni se en stjärna".
Egyptens och arabvärldens starka kvinnor i heltäckt blir förhoppningsvis lika besvärliga för nya skäggigare makthavare som gårdagens kvinnor i korta kjolar.
Eller så förpassas de på revolutioners vanliga vis från fronten tillbaka till köket.