"For the times they are a-changing" sjöng Bob Dylan i förändringens tid på 1960-talet, när ungdomar gjorde revolt mot förlegade tankar och idéer.
Stockholmsutställningen 1930 var en annan tid när förändringsbenägenheten var tydlig och distinkt. Ut med gamla, mörka lägenheter och möbler, in med ljus och luft. Det skedde i samklang med nya politiska idéer där välfärdsstaten tog sin början. De sista resterna av ett orättvist rösträttssystem hade sopats bort 1928.
Under Gustav III:s tid kom starka influenser från Frankrike och kulturen blev en central del av de förändringar som ägde rum då.
Detta är bara några exempel på hur förhållandena förändrats under olika skeden och inspirerat länder och folk att leva, bo och bilda sig.
I en debattartikel i Dagens Nyheter går de fem förbundsordförandena för de socialdemokratiska ungdomsförbunden i Norden till starkt angrepp mot vad de kallar högerns kidnappning av den nordiska välfärdsmodellen. "Högern tar allt oftare chansen att hylla den nordiska välfärdsmodellen. I verkligheten har de kidnappat begreppet samtidigt som de gör allt för att riva isär det som gjort den så framgångsrik: individens oberoende och människors tillit till varandra," skriver Gabriel Wikström, SSU, Eskil Pedersen, AUF, Camilla Schwalbe, DSU, Gudrun Jóna Jónsdóttir, UJ och Joona Räsänen, Demarinuoret.
Debattörerna menar att en stark stat där medborgarna har en trygghet också blir starka individer eftersom de blir oberoende av exempelvis familj och arbetsgivare. Men beroende av staten! Det bekymrar inte de fem.
Och så räknar de upp några exempel på vad "högern" har gjort som enligt dem tyder på att hyllningarna av välfärdsmodellen bara är läpparnas bekännelser medan avsikten är att riva ned det som byggts upp och att införa ett behovsprövat socialsystem. Ett exempel på det är, enligt skribenterna, arbetslöshetsförsäkringen där bara var tionde heltidsarbetande får ut 80 procent av lönen vid arbetslöshet.
Men detta är ju ingen nyhet och den här situationen fanns redan under den socialdemokratriska tiden vid regeringsmakten. Men då berörde det inte i någon nämnvärd grad de breda socialdemokratiska väljargrupperna. Alliansregeringen har försökt att få Socialdemokraterna att gå med på en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, med en basdel och med en frivillig del, eftersom många i dag saknar en försäkring. Men detta har inte rönt någon framgång. Frågan ligger nu i Socialförsäkringsutredningen för beredning.
Ett dåligt exempel, med andra ord.
De unga socialdemokratiska debattörerna, de som ska vara i frontlinjen inför framtiden, de verkar ha stagnerat och hellre ser bakåt än framåt. De är inga efterföljare till de ungdomar som anammade Bob Dylans budskap från 60-talslåten. De är ett eko från en svunnen tid när socialdemokratin trodde sig ha svar på alla frågor och där staten skulle stå som garant för allt och alla. Vem minns inte makarna Gunnar och Alva Myrdals sociala experiment på 1930-talet?
Den nordiska modellen måste, i likhet med allt annat, förändras och förnyas. Norden lever inte i en skyddad tillvaro. Vi påverkas av omvärlden, är en del av den globaliserade världen. Finanskrisen påverkar oss med kraft. Då gäller det att ha gott på fötterna för att klara den utmaningen. Flexibilitet är ett måste. Och blicken måste riktas framåt - inte bakåt som de nordiska socialdemokratiska ungdomsförbunden förordar.