Ledare: Avveckla låsningarna

OMSTART. Kärnkraften har gått från gammalt hot till ny möjlighet.

OMSTART. Kärnkraften har gått från gammalt hot till ny möjlighet.

Foto: FREDRIK SANDBERG/Scanpix

Politik2009-03-02 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Särskilt inte inom miljöpolitiken. Så fort någon säger "miljö", "grön", "hållbart", "förnybart", "resurshushållning", "energieffektivitet" eller varför inte "klimat", skapas per automatik mer utrymme för det ogenomtänkta och förhastade. Då kan det gå riktigt snett. Kärnkraften sågs ett tag som hotet nummer ett och sattes på avveckling i stället för utveckling. Sedan ersattes kärnkraftskatastrofen av klimatlarmet och plötsligt var atomerna våra vänner igen. Vissa, som Centerpartiet, klarade att ställa om. Andra, som Socialdemokraterna, har det uppenbarligen svårare. Och alla får vi nu bära bördan av alla dessa årtionden då svensk kärnkraftskompetens urholkades. Biobränslen har upplevt en omvänd resa. De betraktades som framtiden och eldades på med subventionspengar. Sedan kom baksmällan för etanolen, vars klimatvänlighet ifrågasattes av allt fler forskare. Och EU:s stora analys av olika sätt att producera el, ExternE, visade att biobränslen faktiskt är betydligt hälsofarligare än kärnkraften. Till och med självaste klimatpolitiken börjar alltmer granskas öppet. Sedan Vetenskapsradion förra året gjorde en uppmärksammad programserie där "skeptiska" men seriösa forskare fick komma till tals har den tidigare så alarmistiska debatten i Sverige sansats något. Till och med FN:s upphöjda klimatpanel går numera att kritisera. På fredagens DN Debatt uppmärksammade två klimatforskare, Henning Rodhe och Örjan Gustafsson, båda vid Stockholms Universitet, en miss i panelens rapport från 2007. Enligt de båda har effekten på klimatet från utsläpp av sotpartiklar underskattats. De vill se mer insatser för att begränsa sotutsläppen. Samtidigt är ett problem med utsläppsbegränsningar som de själva lyfter fram att vissa partiklar kan ha en avkylande effekt på klimatet. Så där kan man hålla på. Varje gång vi konstaterat att vi står inför den stora och slutgiltiga lösningen på det stora hotet tvingas vi revidera våra uppfattningar. Hotbilden förändras och i slutet av varje lösning väntar nya problem. Målkonflikter och svåra avvägningar är uppenbarligen lika oundvikliga när det gäller miljö som när det gäller allt annat. Återvinning av avfall som blir till värmeenergi låter bra. Men i Kiruna har bristen på brännbart avfall lett till att man nu måste importera sopor från Nederländerna att bränna i värmeverket. Sedan tidigare rullar lastbilar med sopor från Norge. Miljövänligt? Hållbart? Det här innebär inget argument mot att försöka hitta nya lösningar, tvärtom; misslyckanden och problem är lärorika, och oftast tillfälliga. Bara en påminnelse om att inte stänga dörrar för alternativ eller låsa sig i onödan. Så ökar vi möjligheten att det bara går snett i stället för riktigt snett.