Orderingången hos de svenska företagen har saktat in under hösten. Hittills i år har 50.000 personer varslats. SSAB har varslat 450 anställda i Sverige varav hundra i Luleå. Senast var det Ericsson som meddelade att 1.550 personer, var tionde anställd i Sverige, ska bort.
Det behöver normalt inte vara något fel på löneökningar på arbetsmarknaden. Men högre lönekostnader driver inte på efterfrågan på den redan pressade svenska exportindustrins produkter.
Även facken tjänar i längden på att svenska företag är lönsamma. LO ställer sig därför bakom regeringens jobbpakt, som i kristider bland annat innebär sänkta ingångslöner och minskad arbetstid. Det ska de ha ett ordentligt erkännande för.
LO och TCO har dessutom enats om att företagen under den rådande lågkonjunkturen inte klarar större löneökningar än med 2,8 procent. Det är visserligen betydligt mer än den förväntade inflationstakten nästa år på 1,0 procent. Men efter fjolårets plågsamma förhandlingar är de mer modesta kraven på löneökningar i alla fall ett litet steg i rätt riktning.
Vad är det som händer? Håller facken plötsligt på att skaffa sig krismedvetenhet?
Nja, det återstår ännu att se. Med årets lönekrav från LO följer även en så kallad låglönesatsning. Den kan man ha många invändningar emot.
Jag deltog i går i en telefonkonferens med Björn Lindgren, nationalekonom på Svenskt Näringsliv, som gick igenom konsekvenserna av LO:s nya lönemodell som går ut på att höja lägstalönerna och därigenom pressa samman löneskillnaderna.
Den rapport Björn Lindgren hänvisade "Höjda minimilöner - För eller emot ungdomar?" (Svenskt Näringsliv) visar med all tydlighet att det får konsekvenser när fackförbunden fokuserar på att höja lönerna i de lägsta inkomstskicken mer än för andra grupper.
Minimilönerna i till exempel handeln ska enligt LO:s krav höjas med 3,9 procent och i hotell- och restaurangföretag med 3,7 procent. Det skulle onekligen öka marginalerna hos dem som tjänar under LO:s brytpunkt på 25.000 i månaden. Men det skulle få ännu större konsekvenser för dem som i dag saknar jobb.
Höjer man minimilönen begränsas utbudet av så kallade lågproduktiva jobb. Det råder det ingen tvekan om. Med LO:s förslag ökar alltså risken för att arbetslösheten stiger för unga, lågutbildade, invandrare och andra grupper som redan har det kämpigt på arbetsmarknaden. Fler av LO:s medlemmar blir arbetslösa!
Företagen kommer att ha väldigt svårt att leva med avtal som är utformade efter LO:s blinda jämlikhetssträvan. Så här mitt i krisen skulle företagen i stället behöva avtal och regler som utgick från verksamheten, och därmed verkligheten. Eventuella löneökningar för vissa yrkeskategorier borde förhandlas fram lokalt, så att företagsledning och fackklubbar vid behov kan få enas om att prioritera jobben.
Klyftorna i Sverige beror dessutom inte på löneskillnader mellan dem som arbetar. Klyftorna är som tydligast mellan de som arbetar och de som inte har något arbete.
Anslutningen till jobbpakten är välkommen. Men LO borde träna lite mer på krismedvetandet.