Det är kärva tider. Sågverken måste sänka produktionen när konjunkturen viker. Och just nu är utbudet större än efterfrågan.
Det betyder att det sannolikt kommer att bli färre sågar. Men är det en massiv sågverksdöd vi har framför oss?
Lokalt har både BAC och Seskarösågen nyligen gått i konkurs. Och längre söderut är läget ännu värre. I lördagens Kuriren jämförde konkursande BAC:s vd Gösta Gustavsson sågbranschens läge i dag med tekokrisen under 1960-talet.
"Jag är själv från Bohuslän och upplevde på nära håll tekokrisen som var stor i Västergötland. Samma sak med varvsindustrin som inte heller klarade den utländska konkurrensen. I nuläget ser jag tyvärr ingen annan utveckling än att sågverksindustrin är 2000-talets svar på 1900-talets textilindustri", sa Gösta Gustavsson.
Jag tycker det låter som en väl pessimistisk bild. Även om situationen verkar mörk för tillfället är det värt att påminna om att svenska sågar klarat liknande påfrestningar tidigare.
Omstruktureringen av sågverksnäringen är verkligen inte ny. Den har pågått i flera decennier, men skyndas nu på av den europeiska lågkonjunkturen, byggsektorns inbromsning och ökade kostnader för råvara och transporter.
De svenska sågverken är förmodligen den industri som drabbas hårdast av en stark krona. Över 60 procent av produktionen vid sågverken går till euroländer och Storbritannien. Och det är just mot euron och pundet vi sett den största kronförstärkningen. De värsta konkurrentländerna i Finland och Tyskland har dessutom euro, vilket för tillfället ger dessa en konkurrensfördel.
I Danske Banks nyhetsbrev Skog och ekonomi från september förutspådde analytikerna ett massivt prisfall på timmer och massaved över hela landet.
"Vår bedömning är att det kommer att bli ännu värre innan man kan hoppas på en förbättring. Nu närmar sig hösten och för varje vecka som går kommer byggaktiviteten att avta ytterligare i Europa. Samtidigt löper valutasäkringarna ut och allt talar för en fortsatt stark krona", skrev bankens analytiker.
På kort sikt ser alltså experterna ingen ljusning för den svenska sågverksnäringen. Fler konkurser och nedläggningar är därför sannolikt att vänta. Däremot, påpekar analytikerna, ökar träanvändningen i byggandet över hela världen, vilket gör att läget ser ljusare ut för branschen på lite längre sikt. Byggandet i USA är äntligen på uppgång. Även om det politiska läget är osäkert ökar efterfrågan kraftigt i nordafrikanska länder som Libyen, Egypten och Tunisien.
Folk kommer inte att sluta använda trä. Då är nog faktiskt höga lönekostnader ett värre hot på lång sikt än bristande global efterfrågan.
Förra gången landade industrins märke på 2,6 procents löneökningar per år. Det uppfattades som hanterbart av industrin eftersom man förväntade sig en snabb återhämtning av konjunkturen. En ny avtalsrörelse väntar runt hörnet. Nu när återhämtningen uteblivit skulle allt annat än återhållsamma krav från facket riskera att ytterligare försämra läget för sågverksindustrin.
Sågarna, som ger både jobb och välbehövlig framtidstro på landsbygden, är värda att kämpa för. Det återstår att se om facket är av det rätta virket.