Ledare: Att våga eller vela

HÄNGER IHOP. De fyra alliansledarna Fredrik Reinfeldt (M), Maud Olofsson (C), Jan Björklund (FP) och Göran Hägglund (KD) håller fast vid sin gemensamma frihetslinje.

HÄNGER IHOP. De fyra alliansledarna Fredrik Reinfeldt (M), Maud Olofsson (C), Jan Björklund (FP) och Göran Hägglund (KD) håller fast vid sin gemensamma frihetslinje.

Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix

Politik2010-08-27 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
"Allt hänger ihop", sade Göran Hägglund (KD), när Alliansen presenterade sitt valmanifest. Och hänger ihop gör det, på flera sätt, för Alliansen. De fyra partiledarna trivs tillsammans. "Du ser väl hur glada alla ser ut", sade folkpartiledaren Jan Björklund till en journalist på presskonferensen. Alliansledarna är ett sammansvetsat lag, står på gemensam ideologisk grund och vet vad de vill. De leds av en statsminister som kan leda ett lag och ett land. I senaste mätningen från Sifo slår Fredrik Reinfeldt (M) Mona Sahlin (S) som folkets statsministerfavorit med procentsiffrorna 63-18. I sitt valmanifest går alliansledarna igenom mycket av vad de åstadkommit tillsammans; det blir en lång lista, men ska man försöka sammanfatta politiken kan man säga att den går ut på att satsa genom frihet. Sänkt skatt på arbete och företag skapar jobb och företagande. Valfrihet i välfärden släpper loss entreprenörskap och ökar tillgängligheten. Man behöver inte peka med hela handen och styra med riktade anslag för att satsa; genom att bara ta bort hinder åstadkommer man ofta betydligt mer. Det här har gjort att Alliansen kunnat avreglera och sänka skatter, samtidigt som kvaliteten i skolan och vården höjts. Och omsorgen om de offentliga finanserna gjorde det möjligt att ge mer pengar till kommuner och landsting när finanskrisen kom. Politiken hänger ihop, och håller över tid. Nästa mandatperiod vill Alliansen fortsätta på samma linje, med avregleringar, skattesänkningar och valfrihet. De rödgröna har det tuffare. De har ingen gemensam vision. De drar åt olika håll. Mona Sahlin kan inte ens bestämma sig för vad hon själv vill, trots att hon återkommer till att politik handlar om att våga välja. I skattedebatten trasslar Mona Salin in sig rejält. ROT-avdrag gillar hon men RUT-avdraget innebär "bidragsberoende". Renovering är alltså okej, men inte städhjälp. Lika snårigt har Mona Sahlin det med "solidariteten". Hon kunde i P1:s partiledarutfrågning inte förklara varför de rödgröna väljer att sänka skatten för ålderspensionerade miljonärer i stället för att ge förtidspensionärer en skattelättnad, eller hur skattesänkningen går ihop med Sahlins - något förvirrande - paroll att "man måste välja mellan skatt och välfärd". Ställd inför olika alternativ i P1:s utfrågning visade Mona Sahlin sin oförmåga att välja någonting alls.
Kanske inte så konstigt då att ungefär var fjärde rödgrön sympatisör föredrar Fredrik Reinfeldt? Allianslinjen finns även i Norrbotten. I Boden har det moderatledda fempartisamarbetet sanerat ekonomin, infört valfrihet i hemtjänsten och ökat anslagen till kärnverksamheterna; Moderaterna siktar nu på att sänka kommunalskatten. Det går alltså, om man vill och vågar, att välja både och - i stället för att göra som de rödgröna och bara vela.